måndag 28 november 2011

Ops?

Pastorn i kyrkan jag går till här i Addis och som för övrigt ser ut som Barack Obama, sa härom söndagen: "There is no "ops!" in God!" Jag tycker det var bra sagt. Jag tror inte heller att det är så mycket "ojsan, vad hände nu?" eller "ops, det där hade jag ju inte riktigt tänkt på eller räknat med" i Gud. Trots all skit och allt lidande i världen tror jag Gud har full koll på vad som händer. Jag tror absolut inte att han gillar allt han ser hända i den här tokiga världen och vad människor i håller på med alltid, men jag tror verkligen inte att han står som en maktlös etiopisk get inför slakt, utan istället att han har all makt och full kontroll. Har man kickat ass med döden verkar det ju faktiskt som att man har rätt mycket makt och koll.

Därför: Jag övertygas mer och mer om att det inte finns någonting som är så tryggt och gott för mitt liv som att överlämna det åt Gud och be att hans vilja ska ske med det. Seriöst!! Jag vill inte leva ett liv där Gud inte får plats och tillträde, för det känns så sjukt ovärt och trist när man verkligen börjat ana vem han är och vad han vill och hur mycket makt och kraft det är i honom!

torsdag 24 november 2011

Namnet Jesus


Namnet Jesus, vem rymmer det egentligen?

Det är han som stillar stormen bara genom sina ord.
Det är han som ger syn åt den sen födseln blinde mannen.
Det är han som väcker upp Lazrus från de döda.
Han mättar tusentals hungriga människorna.
Han säger åt den döda flickan ”Stig upp!” och hon vaknar upp ur döden som om det bara varit sömn.
Han menar sig kunna förlåta allt fel vad en människa någonsin gjort.
Det är han som uppstår från att varit död till att bli levande.
Det är han som lovar att de som tror på honom aldrig någonsin ska dö.
Det är han som lovar att vara med alla livets dagar.

Det är den Jesus namn vi använder när vi ber. Inser vi makten och kraften i det?
Jag undrar föresten vad Han försöker få fram med allt det Han säger och gör… Är han verkligen bara en allmänt bra och beundransvärd människa?

måndag 21 november 2011

Hurra för Bibeln!


I lördags åt jag frukost i strålande solsken tillsammans med tre vänner; Gustav från Sverige, Mari från Norge och Randy från USA. Vi sitter ute på terrassen där Mari bor och när frukosten precis är framdukad säger hon; är det inte ett bra tillfälle att läsa ett stycke ur Bibeln nu?! Det är väl ett bra sätt att börja dagen?! Absolut, håller vi med. Hon tar fram sin Bibel och läser sin favvoritpsaltarpsalm på engelska. När hon är klar kommer hon på ett nytt ställe hon tycker mycket om och läser det också. Och sen kommer Gustav också på ett som han vill läsa. Det är skönt att höra någon annan läsa och vi blir påminda om vem Gud är och vad Han säger i Bibeln om sig själv och om hela livet. Så kommer jag  på ett ställe jag vill läsa. Och så Randy också såklart. Och så sitter vi där och läser Bibelverser för varandra, som om det inte vore några konstigheter alls, vilket det ju inte heller är!

Jag blev så påmind om att jag ju verkligen vill göra Bibelläsningen till en naturlig och viktig del av min vardag. Och jag behöver bli påmind om vem Gud är, för jag glömmer det så lätt. Och dessutom behöver jag få läsa Bibeln tillsammans med andra. Jag ballar ur på att det ibland blir någon slags überfrom och märkvärdig grej att föreslå att läsa något ur Bibeln, det är ju hur bra som helst att göra tillsammans! Hurra för Bibeln!

lördag 19 november 2011

Räddad get


På den fyrfiligt asfalterade vägen kör vi förbi en man som springer mitt i gatan med en träpåk i ena handen. Han ser snabb och andfådd ut. Vad håller du på med galna man, tänker jag. Spring nån annan stans där du inte är lika nära döden hela tiden, smartass!
50 meter senare kommer svaret på mannens märkliga val av löparrunda: en väldigt vilsen och extremt stressad och väldigt, väldigt trafiklivshotad get irrar omkring mitt i rusningstrafiken och är centimeter från att bli påkörd gång på gång. Paniken lyser ur de små getögonen. (Kan man tänka sig i alla fall, jag såg faktiskt inte så noga.)
Allt får ett lyckligt slut då den springande mannen hinner ifatt den vilsna geten och räddar livet på den. (Åtminstonde en dag till, innan den hamnar i någon etiopisk mage.)
En modern, etiopisk tolkning av Johannes 10, om Jesus som den gode herden skulle man kunna säga om den här historien. Ibland känner man sig faktiskt som en vilsen liten get mitt i trafikkaos och då är det väldigt bra att få bli räddad, dock inte bara för en dag eller två, utan för ett betydligt längre liv än så!
HURRA!

torsdag 17 november 2011

Bara vara

Ibland får jag för mig att det är så svårt det där med att be eller "va med Gud" eller vad man nu ska kalla det. Som att det är värsta prestationen, att jag typ måste fixa i ordning mig innan, eller komma i en viss religiös stämning eller känna att min tro är superduperstark.
Men.
På sättet som Jesus och lärljungarna umgås till exempel så verkar det inte riktigt va så stelt liksom. Dom bara är tillsammans ju. Inga konstigheter. Bara vara. Lärljungarna lär stegvis känna Gud bara av att va i Jesu närhet på ett väldigt enkelt och avslappnat sätt.
Så.
Då tänker jag att så får jag vara med Gud också. Jag behöver inte alltid säga eller pressa fram en massa tankar och känslor och fromma formuleringar. Det låter så himla basic och banalt, men jag tror faktiskt att det är så lätt egentligen. Att jag faktiskt bara får vara i Guds närhet och veta att han på riktigt både ser och älskar mig. Det är så skönt att få veta och vila i.

söndag 13 november 2011

Vi behöver varann!

Idag har jag varit på gudstjänst i min församling. Och jag tycker alltid att det är lika härligt att få gå på gudstjänst! Av två skäl: 1. Jag får möta Jesus. 2. Jag får möta min församling.

Församlingen är något livsviktigt i det kristna livet! Gud skapade oss för att ha gemenskap med honom och med varandra. Det står i 1Kor 12:12-31 om vårt förhållande till varann som Kristi kropp. Vi är Kristi kropp på jorden, och vi är alla lemmar i en och samma kropp. Vi klarar oss inte utan varann! I Apostlagärningarna (Apg 4:32) beskrivs också de kristnas gemenskap såhär: "Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ..." Visst är det underbart! Vi är tänkta att vara med varandra, och att tjäna Gud tillsammans.

Jag är så tacksam för min församling, för det finns alltid någon som ser mig, och som verkligen bryr sig om hur jag mår! Om man är ledsen eller behöver hjälp med något så är det alltid någon som finns där för en, och framför allt, det finns alltid någon som bär dig i bön! När din tro är svag eller du vacklar, så får du lita på att din församling bär dig. Gud tänkte aldrig att vi skulle vara starka, självständiga människor, han tänkte oss som en gemenskap. Och det är LIVSVIKTIGT! Det går inte tänka "jag klarar mig själv, jag har så stark tro så jag behöver inte ha en kristen gemenskap". Det var aldrig tanken, och är rent av emot Guds vilja! Så om du inte har en kristen gemenskap så vill jag uppmuntra deg att ta tag i det IDAG och leta upp en församling där du får växa!

Tack för denna veckan, ha en välsignad vecka!
Anna

torsdag 10 november 2011

Älska nästan

När jag har kommit till det stadiet att alla vet att jag är kristen, vad gör jag då? 

Jag är själv ofta orolig för det där med att prata om Jesus, för då kommer folk bara att ha invändningar och jag är ju inte bra på att ge svar på tal! Men jag kom fram till vad jag tycker är allra viktigast. Nämligen att visa på Jesus genom mitt sätt att leva. Det står Joh 13:34-35 "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra.Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." Jag tror verkligen att det är så! Visst, det finns många, många fina människor som är osjälviska och kärleksfulla utan att vara kristna, men jag tror ändå att i dagens samhälle är det skrämmande vanligt att sätta sig själv på första plats. Därför är det bästa sättet att visa på Gud att sätta andra människor först. Det gäller inte bara ens närmsta vänner, utan alla medmänniskor.

Självklart kan vi inte rå för om vi tycker mer eller mindre om olika människor, och vi kan inte behandla alla som vår bästa vän. Men det viktigaste är att vi ser på dem som Guds underbara skapelse, och oavsett hur vi känner för dem inte dras med i skitsnack! Det är nog en av de allra vanligaste fallgroparna. Ords 18:8 "Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger in i människans inre." Vi alla trillar dit ibland, men är det något vi måste kämpa mot. Och jag tror också att det kan vara det bästa sättet att visa att du är annorlunda, genom att vägra att ställa upp på det! Nej, tala bara gott om människor, och har du problem med någon, be för den personen och be att du ska få kärlek och tålmodighet! 

Frid Anna

tisdag 8 november 2011

Stolt kristen?

Hej alla fina läsare!

Denna veckan skriver jag, Anna Segerblom lite i denna fina bloggen. Jag är 21 år och bor i Göteborg. Till vardags går jag på konstskola, läser franska och hjälper till i undomsgruppen i min församling.

Nu tänkte jag skriva "nog om mig", men kom på att det inte var riktigt sant. För det handlar om mitt liv som kristen. Och ditt liv som kristen.

Jag tror att vi kristna ofta målar upp en skräckbild av vad som kommer att hända om berättar att vi är kristna. Att folk kommer att prata bakom ryggen på oss, att vi får en töntstämpel och att vi blir utanför. Vi har så lätt för att smita undan ämnet, blir experter på det rent av! Men Jesus vill inte att det ska vara på det sättet.

När jag började i en ny skola i höstas bestämde jag mig för att berätta i presentationen av mig själv att jag gått på bibelskola. Den första veckan ångrade jag det nästan, och föreställde mig vad de andra tänkte. Men efter ett litet tag märkte jag att mina klasskamrater var intresserade av hur det är att vara kristen, hur det var att gå på bibelskola och hur jag tänkte om saker och ting. Och inte på ett sånt sätt så att de kunde prata illa om det när jag inte var med, nej, de ville verkligen veta!

Jag är så glad att jag berättade att jag är kristen, för tänk om jag inte gjort det, och det hade kommit fram efter hand. Vad skulle de tänka då? Att jag skäms för att vara kristen? Då bygger jag kanske på bilden av att det är något pinsamt att vara troende och att vi har ett tråkigt liv, eftersom jag inte vill att de ska veta.

I alla länder är det inte en självklarhet att kunna berätta om sin tro. Vi är lyckligt lottade som bor i ett land där det värsta som kan hända oss är att någon tycker att vi är töntiga. Men tänk, på en person som tycker att du är töntig så kanske det går två som blir intresserade av kristen tro! Och det måste ju vara värt det!

Dessutom, Gud är alltid med oss, oavsett om folk i vår omgivning är emot oss.

Rom 8:31-39
Vad in­nebär nu det­ta? Om Gud är för oss, vem kan då va­ra mot oss? Han som in­te sko­na­de sin egen son ut­an utlämna­de ho­nom för att hjälpa oss al­la, varför skall han in­te skänka oss allt med ho­nom? Vem kan an­kla­ga Guds ut­val­da? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sit­ter på Guds högra si­da och vädjar för oss. Vem kan då skil­ja oss från Kristi kärlek? Nöd el­ler ång­est, förföljel­se el­ler svält, na­ken­het, fa­ra el­ler svärd? Det står ju skri­vet: För din skull li­der vi dödens kval da­gen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt det­ta tri­um­fe­rar vi ge­nom ho­nom som har vi­sat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att var­ken död el­ler liv, var­ken äng­lar el­ler an­de­mak­ter, var­ken något som finns el­ler något som kom­mer, var­ken kraf­ter i höjden el­ler kraf­ter i dju­pet el­ler något an­nat i ska­pel­sen skall kun­na skil­ja oss från Guds kärlek i Kristus Je­sus, vår her­re.


Frid, bröder och systrar!

söndag 6 november 2011

Några frågor jag ställer mig:

Vad handlar mitt liv om som kristen om? Är kristendom en tro någonstans i vardagsperiferin för mig eller finns Jesus med som en central gestalt mitt i mitt liv?! Vem är Jesus för mig över huvud taget? Ärligt talat, vem är Han för mig?

Den Han själv säger sig vara och vill vara för mig är något så helt annorlunda än allt annat jag själv skulle kunna tänka ut på egen hand. Han säger att han är Gud själv och att han faktiskt har något underbart att göra med just mitt liv. Att han på djupet älskar mig. Att han vill vara en del av just mitt liv för att det var så han hade tänkt det från början. Att meningen med livet först och främst handlar om att få upptäcka att det finns en Gud som ser och vet allt om mig, som söker min vänskap och min respons på sin kärlek. Hur konstigt som helst, men tänk om det är sant?

”Om du är Messias, så säg det öppet till oss! Jesus svarade: Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” Joh 10:25, 37-38.

När jag sitter och läser sidor ur evangelierna blir jag så fascinerad över hur Jesus verkligen på alla möjliga sätt verkligen försöker övertyga och bevisa i både ord och gärningar att han visst är Gud och inte alls bara en snäll person som vem som helst.

Ärligt talat, att läsa evangelierna alltså… de gör bilden av vem Jesus är och vad han har att göra med och vill med mitt liv så väldigt mycket tydligare. Väldigt värt!

fredag 4 november 2011

Typiskt asdåligt relationstips.

Råkar av en händelse se en reklamannons på min hotmail:

Är du gift eller har ett fast förhållande?

Gör livet levande
- Inled en affär idag!

Det här är vad jag skulle säga ett typiskt ASDÅLIGT tips till hur man ska styra upp ett förhållande som kanske inte är så bra som det borde eller kunde vara. Det hade lika gärna kunnat stå: ”Är du gift eller har ett fast förhållande? Gör det hemskaste du kan mot din partner så kommer ert förhållandet säkert bli bättre än någonsin! (Dom flesta människor brukar nämligen gilla att ens partner är otrogen.)”

Jag brinner av!! Ärligt talat! Det är så fruktansvärt egoistiskt och kärlekslöst och ändå så framställs det på den här dejtingsajtens hemsida som något jättebra och positivt. Det är det mest puckade tipset jag någonsin hört om hur man hanterar ett relationsproblem! Har man ett problem i sitt förhållande så pratar man ärligt om det och så lyssnar man på varandra och så försöker man förstå den andre och så säger man förlåt om det behövs och så ber man tillsammans att Gud ska hjälpa med att kunna älska varandra ännu mer. 
Antingen går det lätt att lösa eller så tar det tid, men vad man definitivt inte gör är att gå in på någon nedra sajt som erbjuder otrohet rakt upp och ner som något toppenbotemedel mot en svår och sårad relation, för det kommer garanterat inte (vilket vem som helst som har hjärna ju fattar) att hjälpa den relation man redan är i att bli bättre. 

torsdag 3 november 2011

A new season!

Ger er här ett utdrag ur en asbra predikan jag hörde i den internationella kyrkan jag går till här i Addis:

” The usual is over! We are welcome to Gods throne in freedom and the road is open! It´s not about ”doings and donts” becouse Jesus took all of my mistakes. We are in the presence of God today! All and every impression we try to make for God is dead! We don’t have to do things to become something, because we already are so much in God!
God want to bring us to a new season spiritually! He needs to tell me who I am in Him because that will change my life! My identity is in Christ! All things are made new, He is not dead but alive! We don’t really understand who we are in God, if we knew, that would change our lives totally! My identity is making my destiny! That’s why it´s so important for me to see that I belong to God!

The shift for a new season is about me understanding that I am in God and that I am loved by God! 


That gives a new way of looking at myself and it changes things around me.
It´s a new season for me to understand who I am in Jesus Christ! The usual is over!”