måndag 26 december 2011

Uppdatering

Kära bloggläsare...
Mycket har hänt sedan det senaste inlägget här. Bland annat har jag förflyttat mig ca 600 mil norr ut. Det känns...kallt. Från Etiopien till Sverige är som att åka från en planet till en annan. Jag förstår serriöst inte hur två så olika länder kan existera på samma jordklot!

Jag har fått mycket lättare att tro på att Himlen kan finnas efter att ha gjort den där resan. För om det faktiskt kan finnas ett land som är så extremt olikt Sverige där så gott som ALLT är annorlunda, så borde det inte vara några problem för något som besrkivs så annorlunda som Himlen att också existera. Bara för att någonting verkar otroligt betyder det inte att det inte kan vara sant! Hade någon berättat för mig tidigare om hur det är i Etiopien så hade jag knappt kunna tro det, men tydligen så kan ställen och platser existera även fast det låter otroligt.

lördag 10 december 2011

En annorlunda hälsningsfras.

Jag mötte en tioårig kille på vägen till skolan där jag undervisar häromdan.
Han sträcker fram handen till mig för att hälsa, men säger inte hej eller hello som man hade kunnat förvänta sig, utan istället:
Jesus is Lord, okej!?
Amen! säger jag något förvånat med hjärtligt instämmande och killen nickar leende tillbaka.
Så tänker jag: det är ju faktiskt rätt bra att få konstatera sådant viktigt med främlingar man möter på vägen, så varför inte?!

lördag 3 december 2011

Underliga ord och toner.

Det är mörkt på gatorna i Addis för solen har gått ner för flera timmar sedan.
Jag går hem efter att ha varit ute och ätit på restaurang med några vänner.
En sång hörs så komma närmre och närmre.
Jag ser mig omkring för att se varifrån den kommer. Upptäcker så en man som sitter på trottoaren, lutad med ryggen mot en vägg, ihopkrupen. Han ser ut som en av Addis många tiggare som har sitt hem på gatan, en av alla dom som varje natt sveper sin filt om sig för att sedan lägga sig ner och sova på trottoaren.
Mannen ser sliten och fattig ut, men sången är vacker. Jag förstår inte orden, men min vän som går med mig berättar sedan:  Han sjöng lovsång om att han är räddad.


Räddad? Hur kan man sjunga att man är räddad när man lever så utblottat det bara går? När man inte har någon ekonomisk trygghet alls? När man inte har någonting över huvud taget?


Är det så att Jesus verkligen är den största skatten att få äga och känna? Förändrar Jesus livet så mycket att man kan sjunga om att man är räddad när man samtidigt bokstavligt talat befinner sig i den största misär? Är Jesus såpass värd att allt annat tappar i värde i jämförelse med att få vara hans?

Orden och tonerna i mannens sång vittnar om att det verkligen är så.