...jag skrev i Etiopien i höstas till min fästman Joakim jag tänkte dela med mig av.
"Kära Joakim, jag skrev tidigare om hur jag längtar efter en
vardag tillsammans med dig, men samtidigt som jag på ett sätt längtar efter
allt det där vardagliga, så längtar jag inte alls efter ett ”vanligt” liv. I
kyrkan jag går till har de som tema under hösten ”The usual is over!!” Helt
enkelt därför att vi är nya skapelser i Gud, vi är på riktigt hans söner och
döttrar och vi har av honom fått del av den kraft som uppväckte Kristus från de
döda och äger i Jesus all den himmelska världens välsignelser! Fatta så stort
det är!! I visshet om det går det liksom inte att leva ett ”vanligt” liv där
det bara handlar om att jag och de som står mig närmst ska ha det så bra och
bekvämt som möjligt.
Det är som Elin brukar säga; ska det va så ska det va!!
Vill vi leva som kristna och riktiga efterföljare och inte bara ”tittapåare”
till Jesus får vi vara beredda på att satsa våra liv på det Gud kallar oss
till. Och en sak är säker, han kommer inte kalla oss till ett liv där jag själv
och mina så kallade behov står i centrum. Och vet du Joakim, jag vill faktiskt
leva just det där Jesuslivet även om det kanske inte är så enkelt eller alltid
känns så kul.
Gud kallar oss inte till ett fattigt liv med
honom, han kallar oss till överflödande LIV
och gemenskap och glädje. Glädje som bottnar i vad Jesus gjort för oss och att
det är honom som är så förunderligt god och överflödande i sin kärlek som vi
tillhör. Gud är verkligen god och jag tror att han vill välsigna med så mycket
gott och fint i våra liv, men tror jag att det bara är det livet som kristen
handlar om, att bara ta emot från Gud, har jag verkligen tappat
siktet på Jesus. Han kallar sina lärljungar till sig, men han sänder sedan också utdem till den värld han så älskat för att de ska få sprida orden om den gode
Guden som söker vår vänskap.
Tänk vilken kallelse vi har fått! Att Gud
vågar! Det är skapligt bra att vi fått Jesu löfte om själv vara med i allt, för
hade vi stått själva med uppdraget hade det faktiskt varit rätt omöjligt, men
istället blir ingenting omöjligt när vi går med Gud! Visst är det spännande?!
Puss och kram / din Maria"
