Grundad

Min lägenhetskombo uttrycker sig:

"Svårigheter tillhör livet, men jag tror att jag har någon slags grundglädje. Och det är Gud! Om jag känner mig lite nere så kan jag bara tänka på att Gud finns - och så blir jag glad igen."


Det gör skillnad att få tro på och tillhöra en Gud som både ser och vet allt, som är mäktig och kärleksfull och som håller allt i sin hand, hela livet.

Trygg mitt i stormen.

När det är svårt att tro, när Gud känns långt borta eller när det verkar som att Han inte alls finns. Vad händer då?

Vad är det jag vill ska hända?
Hur vill jag att det ska kännas?

Ett missförstånd om att det är något som saknas. Som att Gud måste bete sig på ett visst sätt, höra av sig på ett sätt jag på förhand önskat, eller frammana någon viss känsla för att förtjäna min tro.

I bruset av alla röriga tankar och böner om hur jag vill att Han ska vara står Han. Mitt i allt. Han är där. Han har alltid varit det. Precis som när det stormar i båten för lärljungarna på Genesarets sjö är Han mitt i mitt eget stormiga tankeliv. Inte för att skälla ut om att jag saknat tro eller brinna av för att jag inte fattar vem Han är, men för att säga och förvissa både hjärta och tanke om att jag kan lita på honom. Att oavsett min egen känslomässiga upplevelse av honom så är Han där.

Han talar strängt till tvivlets storm...och det lägger sig.
Han var i båten hela tiden. 

I rätt ordning.

- Jesus, lär mig att älska dig, ber jag.
- Du behöver först förstå att jag älskar dig, svarar Han.

På den vägen är det.

Närmande.

Ivrigt. Längtande.


Vem är Han?


Sökande. Upptäckande.


Kan det verkligen vara så som det står?


Erfarelse och praktiserande.


Det var så! Det var Du!

Det profetiska...

När Gud talar direkt in i människors liv.

http://www.youtube.com/watch?v=2t8Gn4JMqmU

"Inte trodde jag att det fanns en Gud och att den guden skulle bry sig om just mig."

Tillsammans.

Det står i början av Bibeln att Herren Gud vandrade i Edens lustgård tillsammans med människan. Jag tycker att det låter så underbart att få vandra med Gud på en sådan plats där allt bara är bäst hela tiden.
Och även fast världen jag lever i inte är så perfekt (inte ens fastän jag bor i Göteborg!) så är jag övertygade om att jag får vandra tillsammans med Herren Gud ändå. Han har ju lovat att vara trofast även om jag är trolös och lovat att vara med alla dagar intill tidens slut.
Faktum är att det förändrar varje dag jag lever när jag påminner mig om att jag lever den tillsammans med Herren och att jag får vandra genom den tillsammans med Honom.
Jag vill alltid göra det!!

Hållning.

Bevara oss Gud från att tro att vi inte behöver dig eller att vi skulle klara oss lika bra i livet utan Dig!
Du är ju den som ser till att vi lever, rör oss och är till. Att vi lever är tack vare Dig!

Hur skulle det skapade kunna säga till sin Skapare "Jag behöver dig inte"?
Du är den som upprätthåller allt, Du är Gud från evighet till evighet, det finns ingen som är som Du.

Så bevara oss Gud från att tro att vi skulle vara större än Dig.
Fyll oss istället med glädje och fascination över att få tillhöra dig som både är så stor och god.