Ska det va så ska det va!

Min vän Elin brukar säga; "ska det va så ska det va!!" 
Vill vi leva som kristna och riktiga efterföljare och inte bara ”tittapåare” till Jesus får vi vara beredda på att satsa våra liv på det Gud tycks kalla oss till. Och en sak är säker, han kommer inte kalla oss till ett liv där jag själv och mina så kallade ”behov” står i centrum. Och vet du, jag vill faktiskt leva just det där Jesuslivet både om det känns sjukt peppat eller om det känns rätt så drygt, för jag tror att livet handlar om Gud och inte om mig och det känns så väldigt befriande! Inte alls kuvande eller hämmande för jag berörs så djupt av att Jesus mitt i all skiten runt omkring är så god och så otroligt mycket uppstånden. Jag ser med mina ögon hur det förvandlar liv, bokstavligt talat! Det ger en skatt som går att äga trots all fattigdom och elände och det är en verklig kraft som förändrar alla perspektiv och ger ett verkligt hopp att hålla i oavsett omständigheter.

 Jag älskar att vara kristen för det handlar så mycket om livet. Här och nu är Gud själv närvarande för Jesus är faktiskt den levande. Faktiskt, han är det, och jag tror på riktigt att han har all makt att göra precis det han vill med och genom dig och mig. Det handlar inte bara om att sitta och tro massa saker i sitt huvud för sig själv, det är att leva mitt i världen och jättekonkret och praktiskt få älska människor och göra bra saker som jag vet är gott och rätt. 

Gatuliv i Addis

 Jag fattar inte vad det är jag ser här. Det är ofta så fruktansvärt att jag egentligen bara vill blunda. Jag väljer oftast att se det som trots allt är bra, att alla människor inte är fattiga, att det finns så många barn som skrattar och leker, att många av kvinnorna ser så stolta och vackra ut, att jag möter många ambitiösa och duktiga människor, att jag får träffa människor vars ögon bokstavligt talat strålar av glädje över att få känna Gud.

Men det är inte hela sanningen. Det är inte bara det som Guds ögon ser. Det är inte bara den glädjen som fyller hans hjärta.

Mitt i allt detta går de smutsiga barnen som tigger efter bröd, för det har ingenting att äta. De bor på gatan med sina mammor, om de nu ens har någon förälder alls. Förstår ni, dom BOR på gatan!! Oavsett om det regnar eller solen steker så har det inte det minsta alternativ att ta sig därifrån. Jag åker förbi gathörnen där de tonåriga flickorna står och väntar på att det ska komma fram en främmande man till dem som de kan sälja sina kroppar till, utan att vänta sig något annat tillbaka än några birr. Inte bara en gång, utan gång på gång, vecka efter vecka. Vad gör det med en? Hur förstör det alla föreställningar om vad kärlek är och vad det innebär att vara älskad av någon? Jag går förbi de nerdrogade männen som ligger på gatan för de ser ingen framtid och har tappat allt hopp om att livet skulle kunna innebära något annat än gatan.

Guds tårar och Djävulens hånfulla flin blir så uppenbart när jag tillåter mig själv att se hela sanningen om livet här. Samtidigt tror jag att Jesus Kristus är den som kickat ass med Satan en gång för alla. Han lever, han är inte död! Där Jesus är förvandlas livet, oavsett hur det ser ut. Han är ljus oavsett hur tätt mörkret än verkar vara. Oavsett yttre omständigheter och fattigdom blir livet något helt annorlunda när Jesus är med.

Jag längtar så mycket tills Jesus kommer tillbaka och styr upp allting, men till dess vill jag göra allt jag kan för att också älska den mänsklighet som Gud älskar, våga gå in i det som fyller Guds hjärta med sorg för att där få dela med mig av allt det goda som Gud är och vill. Jesus gör verkligen skillnad!

Vem får bo på ditt heliga berg? Ps. 15:1

Av David Börjesson

"HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg? 


Denna fråga ställer sig David i Psalm 15 i Psaltaren, och jag tycker det är en fantastisk fråga som vi kan stanna upp och fundera över. Hur många i världen idag skulle inte göra allt för få träffa sin idol eller största förebild bara några minuter, eller räkna det som sitt livs största ögonblick att få skaka hand med USA:s president?
Men, "Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
Vi har fått en hög kallelse, en så stor inbjudan, att få träda in i Guds eget tält, in i hans närvaro. Vi har fått audiens hos Konungarnas Konung och Herrarnas Herre – detta tycker jag är värt att tänka på.

Resten av psalmen består av ett svar på denna frågan och sammafattas i v.2 "Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat..." David talar senare om att inte ljuga, att inte handla illa mot sin nästa, att hålla sitt ord, och att inte använda pengar till att förtycka människor (v.3-5). 

Återigen, vår kallelse till Gud – vårt andliga liv – är inte skiljt från vårt vardagsliv. Men psalmen skall inte läsas som enbart en moralakaka, utan fokuset är gemenskapen med Herren. Om vi vill träda in i Guds tält, blir det naturligt att den längtan får prägla hela vår liv.

Gud i vardagen. Luk 3:10-14.

av David Börjesson

Jag heter David och skriver i bloggen denna veckan, vilket känns roligt! Jag är 28 år och pluggar i teologi i Lund. Annars tycker jag om Bibeln, fotboll och landet Indien (väldigt mycket). 

Vid sidan av min studier läser jag en bibelstudiekurs online där jag just nu studerar Lukas. Det är mycket givande att ta tid och gå igenom detta evangelium stycke för stycke. 

För några dagar sedan fastnade jag för något jag läste i Lukas 3. I detta kapitel kan vi läsa om Johannes Döparens tjänst och predikan, hur Johannes uppmanande folket att omvända sig men också att bära frukt som tillhör omvändelsen. (frukt handlar här om goda gärningar, en förvandlad karaktär)

I i 3:10ff står det om hur olika folk ställde frågor till Johannes: "Vad skall vi göra?" Först folket i allmänhet, sedan tullindrivare och soldater. Det som slog mig var hur Johannes svar på ett sätt inte är så spektakulära uppmaningar. De som har kläder och mat ska dela med sig åt den som inte har; tullindrivarna skulle inte driva in pengar för egen vinning; och soldaterna skulle inte våldföra sig på någon eller pressa någon på pengar, utan nöja sig med sin lön. 

Detta var Johannes svar helt enkelt, ganska enkla steg kan man tycka. Vi kanske kan tänka, att om man verkligen vill leva som kristen behöver man göra något stort och spektakulärt, men Guds rike tror jag vi finner i vår enkla vardag, i de små valen vi gör varje dag. Och även det som för våra ögon är stort börjar alltid här. Där formar Gud vår karaktär och där lär vi oss att finna hans rike i på alla livets områden. 

Vad skulle Johannes svara dig som tonårig? Kanske skulle hans sagt: Lyd dina föräldrar, gör din läxor och älska din familj. Vad tror du han skulle sagt till dig? 

Vad kan du göra idag för att växa som kristen? Kanske kan det vara att säga hej till någon som inte har så många vänner, hjälpa dina föräldrar med något, eller något annat – men något som är enkelt och rimligt! 

Detta verkar kanske så enkelt, eller för enkelt, men skulle vi leva så här dag för dag tror jag tids nog många skulle fråga oss, "vem är egentligen denne Jesus?"

     

Prioriteringar?

Jag undrar och staller mig sjalv fragan: ger jag det basta eller det samsta till Gud?!
Nar det galler tid, pengar och relationer exempelvis.
Det tenderar ofta bli sa att jag ger mer till mig sjalv an till Gud och min nasta. Gud far den tiden da jag ar trottast, de lagsta valorerna i planboken och de relationer han pakar pa att jag kanske borde bry mig om lite extra struntar jag i ofta.
Later jag Gud vara den Gud han ar, eller forsoker jag anpassa honom att bli som jag personligen vill att han ska vara eller tycker att han borde vara? Bar for att jag ska kunna fortsatta att leva ett sa bekvamt liv som mojligt? Later jag honom utmana mitt satt att leva och tanka och prioritera? Undrar hur mycket Gud ar sugen pa att ratta sig efter vad jag tycker att han borde va...

Om han ar Gud over allt och alla och om han dessutom alskar mig granslost, sa kanske, kanske att det borde forandra mitt satt att leva och prioritera nar det galler det dar med tid, pengar och relationer. Inte for att Gud skulle alska mig mer for den sakens skull, men for att hans karlek borde fa mig att vilja bli mer lik honom. Vill jag bara fa saker av Gud i mitt liv hela tiden eller vill och vagar jag ge och ge upp olika saker i mitt liv for nagot jag tror ar sant och gott och enligt hans karleksfulla vilja?

Ju mer desto battre!

En av de basta sakerna som hander har varje dag ar att jag och mina svenska vanner bestamt att vi har aftonbon varje kvall. Det ar sa sjukt vart och hur nice som helst! Jag menar det! Vi turas om att lasa ett Bibelstycke och har sen en ratt rejal stunds bon dar vi lamnar lika mycket tid at Gud att tala till oss som vi talar med honom.
Det ar markligt vilken tydlig skillnad det gor med ens Gudsrelation! Pa bara nagra fa veckor tycker jag att Gud ar mycket narmre och att jag liksom ser och forstar vem han ar mycket tydligare. Man lar verkligen kanna Gud genom bonen och ju mer desto battre!! Ju mer jag ser och forstar av vem Gud ar desto mer langtar jag efter att fa upptacka och se och hora annu mer!
Sa sjuuukt vart att va kristen, jag sager da det!!

Tankvart

Min svenska volontarsvan och jag satt haromkvallen och samtalade om hur man vill och borde vara mot manniskor...
Vill jag vara en san manniska som hjalper andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som forlater andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som talar illa om andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som har talamod, alskar,satter andras basta fore mitt eget eller inte?
Tankvart tycker jag. Svaren kanns ju givna, men jag kan verkligen kanna att jag behover ifragasatta mitt satt att tanka och agera.

Ethiopia

Tack till David for bra blogginlagg, nu ar det Maria som sitter vid tangentbordet igen. Jag saknar vissa bokstaver som ni marker och det ar inte for att forsoka vara dryg utan for att jag helt enkelt befinner mig i Ethiopien for fem manader framover.

Jag ar volontar i en organisation som heter Win souls for God, ett riktigt schysst namn, eller hur?! Dom jobbar jattemycket med att hjalpa manniskor och sprida evangelium kan man saga kortfattat. Bland annat genom att hjalpa prostituerade flickor att komma bort fran gatan och fa en utbildning och bli sjalvforsorjande och hjalpa pojkar som arbetat som slavar att fa utbildning och kunna tjana sina egna chash. De far ocksa mat och nanstans att bo och lara sig hygien. Det at sa bra och for manga forvandlar det hela livet pa! Dessa kan i sin tur betyda massor for de manniskor de far mota och det kan skapa bra och trygga familjer och verkligen vara en tillgang for landet.

Nar jag ser allt det arbeta som gors slar det mig att det tals att tanka pa hur mycket det man sjalv gor paverkar andra, pa bade bra och daliga satt. Genom mitt satt att vara och prata och bete mig kan jag paverka och mota manniskor pa ett bra eller daligt satt. Det ar sa utmanande att i allt forsoka tanka pa vad som ar bast for min nasta och inte bara for mig sjalv! Gud vill ju att jag ska bli lik honom och bara alskar ju varlden och manniskor hela tiden! Det ar ju faktiskt det som livet som kristen handlar om ratt sa mycket: att bli lik Gud! Och det ar ju nagnonting som bara ar bra! Ett amen pa det kanske??

Vart jag mig i världen vänder...

av David Johansson

Jag växte inte upp i en kristen familj som barn, okej vi lite kristendom fanns nog ändå...Mormor och Morfar har varit aktiva i kyrkoråd i evigheter samt vaktmästare i ett pyttelitet kappel ute på landet dock bad vi inte bordsbön eller så, den enda kristna aktiviteterna som jag som barn blev utsatt för var en 45 minuters gudtjänst på julafton och att mormor bad Gud som haver med mig när jag sovöver hos dem. Det var allt, 45 minuter om året och några böner. Resten av året fylldes av väääääääääääldigt mycket tid då jag inte tänkte på Gud över huvudtaget, jag trodde inte på att han fanns. Men på julafton, då var jag troende (under 45 minuter var jag övertygad om att Gud inte bara fanns utan att han var god också).
Dessa fjuttiga 45 minuter/år och mormors godnatt böner (som jag nu i efterhand kan tänka mest fyllde en lugnande funktion för att jag skulle somna snarare än att vi tillbad den ende sanne levande Guden) var heliga stunder, viktiga stunder. När jag tänker efter var det dessa stunder som fick mig att faktiskt välja att konfirmera mig (bortsätt från att man skulle få presenter) fast jag vid den tiden var mer eller mindre ateist. Och det var under min konfirmationstid som Gud kallade mig, utan att jag med huvudet fattade det...men jag visste att jag ville kalla mig kristen.

Förakta inte det lilla du kan göra, det lilla gör Gud stort genom sin nåd och sin kraft. 

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, Du förbliver fader vår.

"Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde var lycka var. Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren.

Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift. Den lämnar

mig inte, och jag är betryckt. Detta går mig till sinnes, därför

våndas jag.

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny-

stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom."

- Klagovisorna 3:17-24

Gud är en Gud som är med oss i med gång och i motgång, när allt känns bra och när allt känns sämre än skit. Jag har hört folk snacka om Gud som om han vore ett medel för att vi ska få lycka i vårt liv, ett verktyg för att skapa mening i vår tillsyns meningslösa tillvaro. Detta är ett felaktigt sätt att se på Gud, Han är inte ett medel som vi kan använda oss av för att få mening Han är meningen. Han är inte medlet Han är målet. 

Den här bibeltexten är hämtad ur klagovisorna, det är en bok som är skriven av profeten Jeremia när det judiska folket blir bortfört till Babylon och misären är total, jag kan inte ens försöka att förstå hur mycket hemskt Jeremia sett tiden under Jerusalems belägring och sedan bortförandet. Men det är min erfarenhet att när det är som mörkast är kontrasten till ljuset som störst. Det är när vi själva inte orkar  som vi inser att Gud hela tiden har burit oss och bär oss. om jag så är hemlös och inte har något alls.....så har jag Jesus.

Halleluja!

David Johannson