lördag 3 september 2011

"Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde var lycka var. Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren.
Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift. Den lämnar
mig inte, och jag är betryckt. Detta går mig till sinnes, därför
våndas jag.
Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny-
stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom."

- Klagovisorna 3:17-24


Gud är en Gud som är med oss i med gång och i motgång, när allt känns bra och när allt känns sämre än skit. Jag har hört folk snacka om Gud som om han vore ett medel för att vi ska få lycka i vårt liv, ett verktyg för att skapa mening i vår tillsyns meningslösa tillvaro. Detta är ett felaktigt sätt att se på Gud, Han är inte ett medel som vi kan använda oss av för att få mening Han är meningen. Han är inte medlet Han är målet. 
Den här bibeltexten är hämtad ur klagovisorna, det är en bok som är skriven av profeten Jeremia när det judiska folket blir bortfört till Babylon och misären är total, jag kan inte ens försöka att förstå hur mycket hemskt Jeremia sett tiden under Jerusalems belägring och sedan bortförandet. Men det är min erfarenhet att när det är som mörkast är kontrasten till ljuset som störst. Det är när vi själva inte orkar  som vi inser att Gud hela tiden har burit oss och bär oss. om jag så är hemlös och inte har något alls.....så har jag Jesus.
Halleluja!


David Johannson






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar