"HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
Denna fråga ställer sig David i Psalm 15 i Psaltaren, och jag tycker det är en fantastisk fråga som vi kan stanna upp och fundera över. Hur många i världen idag skulle inte göra allt för få träffa sin idol eller största förebild bara några minuter, eller räkna det som sitt livs största ögonblick att få skaka hand med USA:s president?
Men, "Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
Vi har fått en hög kallelse, en så stor inbjudan, att få träda in i Guds eget tält, in i hans närvaro. Vi har fått audiens hos Konungarnas Konung och Herrarnas Herre – detta tycker jag är värt att tänka på.
Resten av psalmen består av ett svar på denna frågan och sammafattas i v.2 "Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat..." David talar senare om att inte ljuga, att inte handla illa mot sin nästa, att hålla sitt ord, och att inte använda pengar till att förtycka människor (v.3-5).
Återigen, vår kallelse till Gud – vårt andliga liv – är inte skiljt från vårt vardagsliv. Men psalmen skall inte läsas som enbart en moralakaka, utan fokuset är gemenskapen med Herren. Om vi vill träda in i Guds tält, blir det naturligt att den längtan får prägla hela vår liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar