måndag 26 december 2011

Uppdatering

Kära bloggläsare...
Mycket har hänt sedan det senaste inlägget här. Bland annat har jag förflyttat mig ca 600 mil norr ut. Det känns...kallt. Från Etiopien till Sverige är som att åka från en planet till en annan. Jag förstår serriöst inte hur två så olika länder kan existera på samma jordklot!

Jag har fått mycket lättare att tro på att Himlen kan finnas efter att ha gjort den där resan. För om det faktiskt kan finnas ett land som är så extremt olikt Sverige där så gott som ALLT är annorlunda, så borde det inte vara några problem för något som besrkivs så annorlunda som Himlen att också existera. Bara för att någonting verkar otroligt betyder det inte att det inte kan vara sant! Hade någon berättat för mig tidigare om hur det är i Etiopien så hade jag knappt kunna tro det, men tydligen så kan ställen och platser existera även fast det låter otroligt.

lördag 10 december 2011

En annorlunda hälsningsfras.

Jag mötte en tioårig kille på vägen till skolan där jag undervisar häromdan.
Han sträcker fram handen till mig för att hälsa, men säger inte hej eller hello som man hade kunnat förvänta sig, utan istället:
Jesus is Lord, okej!?
Amen! säger jag något förvånat med hjärtligt instämmande och killen nickar leende tillbaka.
Så tänker jag: det är ju faktiskt rätt bra att få konstatera sådant viktigt med främlingar man möter på vägen, så varför inte?!

lördag 3 december 2011

Underliga ord och toner.

Det är mörkt på gatorna i Addis för solen har gått ner för flera timmar sedan.
Jag går hem efter att ha varit ute och ätit på restaurang med några vänner.
En sång hörs så komma närmre och närmre.
Jag ser mig omkring för att se varifrån den kommer. Upptäcker så en man som sitter på trottoaren, lutad med ryggen mot en vägg, ihopkrupen. Han ser ut som en av Addis många tiggare som har sitt hem på gatan, en av alla dom som varje natt sveper sin filt om sig för att sedan lägga sig ner och sova på trottoaren.
Mannen ser sliten och fattig ut, men sången är vacker. Jag förstår inte orden, men min vän som går med mig berättar sedan:  Han sjöng lovsång om att han är räddad.


Räddad? Hur kan man sjunga att man är räddad när man lever så utblottat det bara går? När man inte har någon ekonomisk trygghet alls? När man inte har någonting över huvud taget?


Är det så att Jesus verkligen är den största skatten att få äga och känna? Förändrar Jesus livet så mycket att man kan sjunga om att man är räddad när man samtidigt bokstavligt talat befinner sig i den största misär? Är Jesus såpass värd att allt annat tappar i värde i jämförelse med att få vara hans?

Orden och tonerna i mannens sång vittnar om att det verkligen är så.






måndag 28 november 2011

Ops?

Pastorn i kyrkan jag går till här i Addis och som för övrigt ser ut som Barack Obama, sa härom söndagen: "There is no "ops!" in God!" Jag tycker det var bra sagt. Jag tror inte heller att det är så mycket "ojsan, vad hände nu?" eller "ops, det där hade jag ju inte riktigt tänkt på eller räknat med" i Gud. Trots all skit och allt lidande i världen tror jag Gud har full koll på vad som händer. Jag tror absolut inte att han gillar allt han ser hända i den här tokiga världen och vad människor i håller på med alltid, men jag tror verkligen inte att han står som en maktlös etiopisk get inför slakt, utan istället att han har all makt och full kontroll. Har man kickat ass med döden verkar det ju faktiskt som att man har rätt mycket makt och koll.

Därför: Jag övertygas mer och mer om att det inte finns någonting som är så tryggt och gott för mitt liv som att överlämna det åt Gud och be att hans vilja ska ske med det. Seriöst!! Jag vill inte leva ett liv där Gud inte får plats och tillträde, för det känns så sjukt ovärt och trist när man verkligen börjat ana vem han är och vad han vill och hur mycket makt och kraft det är i honom!

torsdag 24 november 2011

Namnet Jesus


Namnet Jesus, vem rymmer det egentligen?

Det är han som stillar stormen bara genom sina ord.
Det är han som ger syn åt den sen födseln blinde mannen.
Det är han som väcker upp Lazrus från de döda.
Han mättar tusentals hungriga människorna.
Han säger åt den döda flickan ”Stig upp!” och hon vaknar upp ur döden som om det bara varit sömn.
Han menar sig kunna förlåta allt fel vad en människa någonsin gjort.
Det är han som uppstår från att varit död till att bli levande.
Det är han som lovar att de som tror på honom aldrig någonsin ska dö.
Det är han som lovar att vara med alla livets dagar.

Det är den Jesus namn vi använder när vi ber. Inser vi makten och kraften i det?
Jag undrar föresten vad Han försöker få fram med allt det Han säger och gör… Är han verkligen bara en allmänt bra och beundransvärd människa?

måndag 21 november 2011

Hurra för Bibeln!


I lördags åt jag frukost i strålande solsken tillsammans med tre vänner; Gustav från Sverige, Mari från Norge och Randy från USA. Vi sitter ute på terrassen där Mari bor och när frukosten precis är framdukad säger hon; är det inte ett bra tillfälle att läsa ett stycke ur Bibeln nu?! Det är väl ett bra sätt att börja dagen?! Absolut, håller vi med. Hon tar fram sin Bibel och läser sin favvoritpsaltarpsalm på engelska. När hon är klar kommer hon på ett nytt ställe hon tycker mycket om och läser det också. Och sen kommer Gustav också på ett som han vill läsa. Det är skönt att höra någon annan läsa och vi blir påminda om vem Gud är och vad Han säger i Bibeln om sig själv och om hela livet. Så kommer jag  på ett ställe jag vill läsa. Och så Randy också såklart. Och så sitter vi där och läser Bibelverser för varandra, som om det inte vore några konstigheter alls, vilket det ju inte heller är!

Jag blev så påmind om att jag ju verkligen vill göra Bibelläsningen till en naturlig och viktig del av min vardag. Och jag behöver bli påmind om vem Gud är, för jag glömmer det så lätt. Och dessutom behöver jag få läsa Bibeln tillsammans med andra. Jag ballar ur på att det ibland blir någon slags überfrom och märkvärdig grej att föreslå att läsa något ur Bibeln, det är ju hur bra som helst att göra tillsammans! Hurra för Bibeln!

lördag 19 november 2011

Räddad get


På den fyrfiligt asfalterade vägen kör vi förbi en man som springer mitt i gatan med en träpåk i ena handen. Han ser snabb och andfådd ut. Vad håller du på med galna man, tänker jag. Spring nån annan stans där du inte är lika nära döden hela tiden, smartass!
50 meter senare kommer svaret på mannens märkliga val av löparrunda: en väldigt vilsen och extremt stressad och väldigt, väldigt trafiklivshotad get irrar omkring mitt i rusningstrafiken och är centimeter från att bli påkörd gång på gång. Paniken lyser ur de små getögonen. (Kan man tänka sig i alla fall, jag såg faktiskt inte så noga.)
Allt får ett lyckligt slut då den springande mannen hinner ifatt den vilsna geten och räddar livet på den. (Åtminstonde en dag till, innan den hamnar i någon etiopisk mage.)
En modern, etiopisk tolkning av Johannes 10, om Jesus som den gode herden skulle man kunna säga om den här historien. Ibland känner man sig faktiskt som en vilsen liten get mitt i trafikkaos och då är det väldigt bra att få bli räddad, dock inte bara för en dag eller två, utan för ett betydligt längre liv än så!
HURRA!

torsdag 17 november 2011

Bara vara

Ibland får jag för mig att det är så svårt det där med att be eller "va med Gud" eller vad man nu ska kalla det. Som att det är värsta prestationen, att jag typ måste fixa i ordning mig innan, eller komma i en viss religiös stämning eller känna att min tro är superduperstark.
Men.
På sättet som Jesus och lärljungarna umgås till exempel så verkar det inte riktigt va så stelt liksom. Dom bara är tillsammans ju. Inga konstigheter. Bara vara. Lärljungarna lär stegvis känna Gud bara av att va i Jesu närhet på ett väldigt enkelt och avslappnat sätt.
Så.
Då tänker jag att så får jag vara med Gud också. Jag behöver inte alltid säga eller pressa fram en massa tankar och känslor och fromma formuleringar. Det låter så himla basic och banalt, men jag tror faktiskt att det är så lätt egentligen. Att jag faktiskt bara får vara i Guds närhet och veta att han på riktigt både ser och älskar mig. Det är så skönt att få veta och vila i.

söndag 13 november 2011

Vi behöver varann!

Idag har jag varit på gudstjänst i min församling. Och jag tycker alltid att det är lika härligt att få gå på gudstjänst! Av två skäl: 1. Jag får möta Jesus. 2. Jag får möta min församling.

Församlingen är något livsviktigt i det kristna livet! Gud skapade oss för att ha gemenskap med honom och med varandra. Det står i 1Kor 12:12-31 om vårt förhållande till varann som Kristi kropp. Vi är Kristi kropp på jorden, och vi är alla lemmar i en och samma kropp. Vi klarar oss inte utan varann! I Apostlagärningarna (Apg 4:32) beskrivs också de kristnas gemenskap såhär: "Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ..." Visst är det underbart! Vi är tänkta att vara med varandra, och att tjäna Gud tillsammans.

Jag är så tacksam för min församling, för det finns alltid någon som ser mig, och som verkligen bryr sig om hur jag mår! Om man är ledsen eller behöver hjälp med något så är det alltid någon som finns där för en, och framför allt, det finns alltid någon som bär dig i bön! När din tro är svag eller du vacklar, så får du lita på att din församling bär dig. Gud tänkte aldrig att vi skulle vara starka, självständiga människor, han tänkte oss som en gemenskap. Och det är LIVSVIKTIGT! Det går inte tänka "jag klarar mig själv, jag har så stark tro så jag behöver inte ha en kristen gemenskap". Det var aldrig tanken, och är rent av emot Guds vilja! Så om du inte har en kristen gemenskap så vill jag uppmuntra deg att ta tag i det IDAG och leta upp en församling där du får växa!

Tack för denna veckan, ha en välsignad vecka!
Anna

torsdag 10 november 2011

Älska nästan

När jag har kommit till det stadiet att alla vet att jag är kristen, vad gör jag då? 

Jag är själv ofta orolig för det där med att prata om Jesus, för då kommer folk bara att ha invändningar och jag är ju inte bra på att ge svar på tal! Men jag kom fram till vad jag tycker är allra viktigast. Nämligen att visa på Jesus genom mitt sätt att leva. Det står Joh 13:34-35 "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra.Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." Jag tror verkligen att det är så! Visst, det finns många, många fina människor som är osjälviska och kärleksfulla utan att vara kristna, men jag tror ändå att i dagens samhälle är det skrämmande vanligt att sätta sig själv på första plats. Därför är det bästa sättet att visa på Gud att sätta andra människor först. Det gäller inte bara ens närmsta vänner, utan alla medmänniskor.

Självklart kan vi inte rå för om vi tycker mer eller mindre om olika människor, och vi kan inte behandla alla som vår bästa vän. Men det viktigaste är att vi ser på dem som Guds underbara skapelse, och oavsett hur vi känner för dem inte dras med i skitsnack! Det är nog en av de allra vanligaste fallgroparna. Ords 18:8 "Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger in i människans inre." Vi alla trillar dit ibland, men är det något vi måste kämpa mot. Och jag tror också att det kan vara det bästa sättet att visa att du är annorlunda, genom att vägra att ställa upp på det! Nej, tala bara gott om människor, och har du problem med någon, be för den personen och be att du ska få kärlek och tålmodighet! 

Frid Anna

tisdag 8 november 2011

Stolt kristen?

Hej alla fina läsare!

Denna veckan skriver jag, Anna Segerblom lite i denna fina bloggen. Jag är 21 år och bor i Göteborg. Till vardags går jag på konstskola, läser franska och hjälper till i undomsgruppen i min församling.

Nu tänkte jag skriva "nog om mig", men kom på att det inte var riktigt sant. För det handlar om mitt liv som kristen. Och ditt liv som kristen.

Jag tror att vi kristna ofta målar upp en skräckbild av vad som kommer att hända om berättar att vi är kristna. Att folk kommer att prata bakom ryggen på oss, att vi får en töntstämpel och att vi blir utanför. Vi har så lätt för att smita undan ämnet, blir experter på det rent av! Men Jesus vill inte att det ska vara på det sättet.

När jag började i en ny skola i höstas bestämde jag mig för att berätta i presentationen av mig själv att jag gått på bibelskola. Den första veckan ångrade jag det nästan, och föreställde mig vad de andra tänkte. Men efter ett litet tag märkte jag att mina klasskamrater var intresserade av hur det är att vara kristen, hur det var att gå på bibelskola och hur jag tänkte om saker och ting. Och inte på ett sånt sätt så att de kunde prata illa om det när jag inte var med, nej, de ville verkligen veta!

Jag är så glad att jag berättade att jag är kristen, för tänk om jag inte gjort det, och det hade kommit fram efter hand. Vad skulle de tänka då? Att jag skäms för att vara kristen? Då bygger jag kanske på bilden av att det är något pinsamt att vara troende och att vi har ett tråkigt liv, eftersom jag inte vill att de ska veta.

I alla länder är det inte en självklarhet att kunna berätta om sin tro. Vi är lyckligt lottade som bor i ett land där det värsta som kan hända oss är att någon tycker att vi är töntiga. Men tänk, på en person som tycker att du är töntig så kanske det går två som blir intresserade av kristen tro! Och det måste ju vara värt det!

Dessutom, Gud är alltid med oss, oavsett om folk i vår omgivning är emot oss.

Rom 8:31-39
Vad in­nebär nu det­ta? Om Gud är för oss, vem kan då va­ra mot oss? Han som in­te sko­na­de sin egen son ut­an utlämna­de ho­nom för att hjälpa oss al­la, varför skall han in­te skänka oss allt med ho­nom? Vem kan an­kla­ga Guds ut­val­da? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sit­ter på Guds högra si­da och vädjar för oss. Vem kan då skil­ja oss från Kristi kärlek? Nöd el­ler ång­est, förföljel­se el­ler svält, na­ken­het, fa­ra el­ler svärd? Det står ju skri­vet: För din skull li­der vi dödens kval da­gen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt det­ta tri­um­fe­rar vi ge­nom ho­nom som har vi­sat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att var­ken död el­ler liv, var­ken äng­lar el­ler an­de­mak­ter, var­ken något som finns el­ler något som kom­mer, var­ken kraf­ter i höjden el­ler kraf­ter i dju­pet el­ler något an­nat i ska­pel­sen skall kun­na skil­ja oss från Guds kärlek i Kristus Je­sus, vår her­re.


Frid, bröder och systrar!

söndag 6 november 2011

Några frågor jag ställer mig:

Vad handlar mitt liv om som kristen om? Är kristendom en tro någonstans i vardagsperiferin för mig eller finns Jesus med som en central gestalt mitt i mitt liv?! Vem är Jesus för mig över huvud taget? Ärligt talat, vem är Han för mig?

Den Han själv säger sig vara och vill vara för mig är något så helt annorlunda än allt annat jag själv skulle kunna tänka ut på egen hand. Han säger att han är Gud själv och att han faktiskt har något underbart att göra med just mitt liv. Att han på djupet älskar mig. Att han vill vara en del av just mitt liv för att det var så han hade tänkt det från början. Att meningen med livet först och främst handlar om att få upptäcka att det finns en Gud som ser och vet allt om mig, som söker min vänskap och min respons på sin kärlek. Hur konstigt som helst, men tänk om det är sant?

”Om du är Messias, så säg det öppet till oss! Jesus svarade: Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” Joh 10:25, 37-38.

När jag sitter och läser sidor ur evangelierna blir jag så fascinerad över hur Jesus verkligen på alla möjliga sätt verkligen försöker övertyga och bevisa i både ord och gärningar att han visst är Gud och inte alls bara en snäll person som vem som helst.

Ärligt talat, att läsa evangelierna alltså… de gör bilden av vem Jesus är och vad han har att göra med och vill med mitt liv så väldigt mycket tydligare. Väldigt värt!

fredag 4 november 2011

Typiskt asdåligt relationstips.

Råkar av en händelse se en reklamannons på min hotmail:

Är du gift eller har ett fast förhållande?

Gör livet levande
- Inled en affär idag!

Det här är vad jag skulle säga ett typiskt ASDÅLIGT tips till hur man ska styra upp ett förhållande som kanske inte är så bra som det borde eller kunde vara. Det hade lika gärna kunnat stå: ”Är du gift eller har ett fast förhållande? Gör det hemskaste du kan mot din partner så kommer ert förhållandet säkert bli bättre än någonsin! (Dom flesta människor brukar nämligen gilla att ens partner är otrogen.)”

Jag brinner av!! Ärligt talat! Det är så fruktansvärt egoistiskt och kärlekslöst och ändå så framställs det på den här dejtingsajtens hemsida som något jättebra och positivt. Det är det mest puckade tipset jag någonsin hört om hur man hanterar ett relationsproblem! Har man ett problem i sitt förhållande så pratar man ärligt om det och så lyssnar man på varandra och så försöker man förstå den andre och så säger man förlåt om det behövs och så ber man tillsammans att Gud ska hjälpa med att kunna älska varandra ännu mer. 
Antingen går det lätt att lösa eller så tar det tid, men vad man definitivt inte gör är att gå in på någon nedra sajt som erbjuder otrohet rakt upp och ner som något toppenbotemedel mot en svår och sårad relation, för det kommer garanterat inte (vilket vem som helst som har hjärna ju fattar) att hjälpa den relation man redan är i att bli bättre. 

torsdag 3 november 2011

A new season!

Ger er här ett utdrag ur en asbra predikan jag hörde i den internationella kyrkan jag går till här i Addis:

” The usual is over! We are welcome to Gods throne in freedom and the road is open! It´s not about ”doings and donts” becouse Jesus took all of my mistakes. We are in the presence of God today! All and every impression we try to make for God is dead! We don’t have to do things to become something, because we already are so much in God!
God want to bring us to a new season spiritually! He needs to tell me who I am in Him because that will change my life! My identity is in Christ! All things are made new, He is not dead but alive! We don’t really understand who we are in God, if we knew, that would change our lives totally! My identity is making my destiny! That’s why it´s so important for me to see that I belong to God!

The shift for a new season is about me understanding that I am in God and that I am loved by God! 


That gives a new way of looking at myself and it changes things around me.
It´s a new season for me to understand who I am in Jesus Christ! The usual is over!”

söndag 30 oktober 2011

Must´ve been blind.

För att citera Daniel Lemmas “Must´ve been blind” såhär en söndagkväll:

My Friend, He was right there in front of my eyes.
Whatever road we took and whatever we waited for…My Friend, He was right there all of the time.

lördag 29 oktober 2011

Irriterande mycket ivägen

Att det där med synden skulle vara så allvarligt. Jag vill knappt veta.
Att jag genom det jag säger, tänker och gör som inte är gott och sant verkligen skulle vara upphov till Guds vrede!
Att Gud inte är någon som bara tycker det är lite dumt att jag tänker en elak tanke om min nästa eller tycker att mitt eget bästa var viktigare än någon annans, utan verkligen häftigt upprörs över det.
Att ondskan i världen inte bara fanns runtomkring mig utan också i mig.
Att jag kanske är ungefär lika bra och duktig jämfört med andra runtomkring mig, men inte alls inför Gud. Inför honom fungerar inga jämförelser mad andra. Han frågar varför just jag har så mycket skräp i mitt liv.
Att Gud tydligen var så glödande i sin helighet och så oerhört god att han inte kan acceptera minsta lilla fläck i mitt liv. Medveten eller omedveten.
Att det inför honom inte räcker på långa vägar att vara ungefär lika bra som alla andra.
Jag trodde inte att det onda och egoistiska satt så djupt i mig. Att det verkligen skilde mig från Gud.
Jag trodde inte att det var så allvarligt, att det verkligen, verkligen var ett så stort problem.

Jag trodde inte heller att Jesus var avgörande. Att jag verkligen behöver honom. Att han verkligen räddar mig. Att jag aldrig hade kunnat prestera mig fram till Gud på egen hand. Att mina egna försök att vara duktig nog aldrig kommer kunna motsvara de krav Gud har på helighet, renhet, godhet och kärlek i mitt liv.
Därför blir Guds kärlek så enorm och det Jesus gör på korset så överväldigande stort.  Hur kan han älska mig så mycket trots att han hatar synden så mycket? Ärligt talat?! Men han gör det. Han älskar på ett genomträngande sätt som ingen annan kan eller någonsin har gjort .
Det händer något när jag vill tro på Jesus. Det totalförändrar min relation till Gud och det är avgörande för hela mitt liv för Jesus är större än min synd. Jag får vara vän med en helig, god och levande Gud.

torsdag 27 oktober 2011

En sak som inte är så okej att prata om...

 Det är otroligt opolitiskt korrekt i det härliga landet Sverige att våga påstå sig själv och verkligen alla andra också som syndare. ”Du är du och du duger” och ”Du vet väl om att du är värdefull” blir ibland så gravt missbrukade. Ja, Gud älskar mig som skapad till sin avbild, han jublar av outsäglig glädje över mig och tiger stilla i sin kärlek till mig, men han hatar också synden som faktiskt finns i mitt liv. Faktiskt så gör den det. Irriterande, men sant. Bibeln gör det så klart som det bara går. Det är inget att försöka blunda för och jag tror tvärt om att det är något att be Gud visa för en ännu mer! För får jag inte förstå att synden verkligen är ett problem och att det verkligen på riktigt och allvarligt skiljer mig från Gud blir korset väldigt betydelselöst och Jesus blir väldigt liten.

Jag tror att min förståelse av hur allvarlig synden är, är alldeles för liten men jag tror också att Jesus är mycket större och underbarare än jag någonsin kunnat ana.

måndag 24 oktober 2011

"Det är väl bara att göra!?"

Ovan nämnda citat är en av de vanligaste fraserna min älskade hjärtevän brukar säga när vi samtalar om sånt vi blir irriterade och frustrerade över inte händer. Ibland kan jag tycka att allt inte bara är så enkelt att ”bara göra”, men många gånger upptäcker jag att det ligger mycket i orden.

”Kära barn, låt oss älska, inte med ord och fraser, utan i handling och sanning. Den som inte älskar är kvar i döden. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss. Vi älskar därför att han först har älskat oss. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.” Ur 1 Johannesbrevet 3 och 4

Kan vi inte bara börja göra helt enkelt?!?

torsdag 20 oktober 2011

det där Jesuslivet

Imorse när jag gick hem från skolan tänkte jag; hur kan jag älska så mycket att vara här trots ständiga blickar och kommentarer, trots all misär, all fattigdom och smuts, trots att det finns så mycket ondska och att djävulens hånfulla flin blir så uppenbart i sårade och trasiga människoliv, trots att det är så lite som fungerar som det borde, trots att det är så mycket som är så enkelt och primitivt och med västerländska mått obekvämt. Varför? Jag vet inte.
Antar att det beror mycket på relationer med fantastiska människor som har ögon som utstrålar en sån djup glädje och leenden som smittar av sig. Att jag får så underbart mycket tid till min Gudsrelation. Att det är så mycket bön så ofta här. Att kristendom inte bara är passiv tro utan verkligt liv! Att människor på riktigt lever ora et labora utan minsta tanke på att något annat skulle vara varken möjligt eller önskvärt. Att det får ta tid det man gör. Det tar den tid det tar och det är inge mer med det. Frustrerande ibland, men mest bara fantastiskt befriande. Och såklart är det också hur nice som helst att kunna äta ute och asgott typ hur ofta som helst. Jag går omkring med frid och lugn i mitt hjärta och förundras över att den verkat komma för att stanna. Jag kan bli tårögd av lycka bara över att få vara och leva här, så löjligt märkligt, men så är det!

Min vän Elin brukar säga; ska det va så ska det va!! Vill vi leva som kristna och riktiga efterföljare och inte bara ”tittapåare” till Jesus får vi vara beredda på att satsa våra liv på det Gud tycks kalla oss till. Och en sak är säker, han kommer inte kalla oss till ett liv där jag själv och mina så kallade ”behov” står i centrum. Och vet du, jag vill faktiskt leva just det där Jesuslivet både om det känns sjukt peppat eller om det känns rätt så drygt, för jag tror att livet handlar om Gud och inte om mig och det känns så väldigt befriande! Inte alls kuvande eller hämmande för jag berörs så djupt av att Jesus mitt i all skiten runt omkring är så god och så otroligt mycket uppstånden. Jag ser med mina ögon hur det förvandlar liv, bokstavligt talat! Det ger en skatt som går att äga trots all fattigdom och elände och det är en verklig kraft som förändrar alla perspektiv och ger ett verkligt hopp att hålla i oavsett omständigheter.

 Jag älskar att vara kristen för det handlar så mycket om livet. Här och nu är Gud själv närvarande för Jesus är faktiskt den levande. Faktiskt, han är det, och jag tror på riktigt att han har all makt att göra precis det han vill med och genom dig och mig. Det handlar inte bara om att sitta och tro massa saker i sitt huvud för sig själv, det är att leva mitt i världen och jättekonkret och praktiskt få älska människor och göra bra saker som jag vet är gott och rätt. 

lördag 15 oktober 2011

Abezu

Min vän och sjuksköterskekollega Abezu och jag dricker kaffe. Så börjar hon berätta om vad som är drifkraften i hela hennes liv och arbete:

”Jesus is hope for everyone! There is so much darkness in Ethiopia and we have a responsibility to bring light into the darkness. I want to change this country and I know that it is only possible with the help of God, so I give myself to him, that´s the best thing I can do!  When we keep God´s Word and truth close to us he is near and hears our prayers and then nothing is impossible.”


onsdag 12 oktober 2011

Förvandlat liv

Jag bor på samma ställe som en kille som heter Goijtum här i Addis. Tills för ett par år sen bodde han på gatan. Han mötte människor från WSG (organisationen jag jobbar för) som brydde sig om honom och som såg till att han fick en chans att komma bort från gatan. Han fick mat och husrum och undervisning och blev kristen. Nu pluggar han på universitetet och har tio stycken gatubarnspojkar boende hemma hos sig som han nu i sin tur vill hjälpa bort från gatan.
När jag pratar med honom om allt det där säger han:

"Is´s all about getting to know Gods love for us and then to love people. Gods love is sooo great and he loves us sooo much! People needs love, so much love and we have to give it to them! And we have to realise and experience how much God loves us, it really changes us!"

söndag 9 oktober 2011

ett kärleksbrev till Dig

att läsa Bibeln är helt klart ett av de bästa tipsen man kan få som kristen. Bibeln är Guds ord in i vår tid, våra liv och vår vardag. vilken fantastisk möjlighet att få lära känna Jesus bättre, genom att läsa Hans ord. det är otroligt häftigt! himmelens och jordens skapare har skrivit ett långt kärleksbrev till dig och mig! ett sanningens brev om livet och den största kärleken av alla - kärleken som fick Jesus att dö på ett kors för oss och sedan uppstå igen. 
om man tycker om att spela dataspel och möter en ny och svår bana så spelar man tills man lär sig. man frågar kanske sina vänner om tips och råd. kanske känner man någon som klarat banan och då kan man få ett riktigt bra tips. att läsa Bibeln är på ett liknande sätt. ibland kan den kännas svår att förstå, provocerande, som en bana vi inte vet hur vi ska klara av. vi får inte ge upp att läsa Bibeln när det blir svårt. tillsammans med den Helige Ande, tillsammans med våra kristna syskon och tillsammans som kyrka kan vi förstå Bibeln. vi behöver ta hjälp av varandra. vi behöver samtala om livet och tron och om Bibelns verklighet. vi behöver be den Helige Ande att öppna Bibeln för oss så vi kan förstå. vi behöver läsa Bibeln, utforska den, äta den. varje dag.  

Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
 [Psaltaren 147:18]

det finns en otroligt kraft och gåva i Bibeln. Guds ord befriar, helar och skapar tro i oss. Det frusna i oss smälter, vår tro väcks till liv. vi blir levande genom Hans ord.

lördag 8 oktober 2011

Du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig.

i ditt hjärtas spegel
är det repor, smutsigt och sårigt
av taggar, kvistar och törne
längs din vandring.

Jag vet att det smärtar dig ibland.
det smärtar även mig.

för du är det vackraste Jag skapat
ett mästerverk
alltigenom

spegla dig i mig,
se,
Jag vill göra allting nytt.


Ta Jesus på orden

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Matt 6:27

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt. 6:33-34
Tänk om man skulle ta Jesus på orden, verkligen lita på Honom. Gör er inga bekymmer. Det står inte, ”det mesta löser sig så oroa dig inte för mycket” eller ”sök mig först så fixar jag det jag hinner, resten får du ta tag i själv” eller "jag bryr mig bara om vissa särskilt utvalda bitar av ditt liv". Nej, det står som imperativ – en uppmaning: oroa er inte! Jag har koll! På alla livets områden. Håll dig nära mig och Du ska själv få se.
Innebär det att livet alltid kommer vara enkelt? Innebär det att vi alltid kommer få exakt det vi bett om på exakt det sättet? Innebär det att livet som kristen bara är ”happy clappy”? Nej troligtvis inte för det står det inte. Livet kan vara fruktansvärt och oerhört tungt ibland. Men! Som kristna får vi förlita oss på Gud. I 1 Petr. 5.7 står det Och kasta alla era bekymmer på Honom, ty han har omsorg om er. Vi får vända oss till Gud med allt. Allt som tynger oss, allt som oroar oss, allt som frustrerar oss, allt som gläder oss, ALLT! Och Han har omsorg om det. Vi får kasta det på Honom och lita på att Han tar hand om det. Det innebär att vi till och med får kasta vår otro på Honom, när vi har svårt att lita på Honom.  Även där möter Han oss. Det är en god Gud vi har att göra med. En god Gud!

onsdag 5 oktober 2011

Bygga sandslott med pappa


Jag heter Karin Lyckander och är 25 år. Jag bor i Göteborg tillsammans med min man och arbetar som förskolelärare. För närvarande är jag ledig fårn jobbet då vi väntar vårt första barn i november, så jag går hemma om dagarna och tar det lugnt. Jag ska skriva i bloggen denna veckan vilket känns kul!
Har du varit med när ett barn bygger sandslott? Eller en liten sandkaka för den delen? Det är ungefär samma procedur varje gång. Barnet vill gärna bygga tillsammans med en vuxen. Man fyller formen, den vuxne hjälper till att vända på den. Sen knackar man på den 3-4 gånger med spaden. Och sen, de magiska orden ett, två…tre! och så lyfter man på sandkakaformen och vips så är där en tydlig (eller mindre tydlig) sandhund, sandkrabba…. Och ett förtjust hurra! kommer från det entusiastiska barnet. Barnet verkar i de flesta fall inte bry sig så mycket om sandkakan är ”lyckad” eller inte. De är mest nöjda. Den vuxne däremot kan noga analysera om sanden är för torr och om det är därför den inte håller ihop så bra eller så fascineras han/hon över att den blev så bra den här gången. Det tar inte en lång stund förrän barnet med stor entusiasm gör sönder kakan och sen glatt säger En gång till! Ibland kan den vuxne nästan bli irriterad eller i alla fall tycka att det är lite tjatigt, den var ju så bra som den var tänker man och kanske tänker man till och med det hade vart mycket bättre om jag fått bygga själv.
Och varför barn gör så vet jag inte. Förmodligen är det delvis ett steg i processen att utforska sin verklighet. Oavsett tycker jag det är fascinerande att processen och rasandet verkar vara det viktiga. Och kanske framförallt är det viktigt för barnet att den vuxne sitter bredvid, håller i en spade och är delaktig i denna process.
Och varför skriver jag om detta? Är det för att ge oss alla en nostalgitripp till när vi själva var 2-3 år? Njae, inte i första hand. Jag tänker att vi många gånger är som den vuxne när vi mer behöver vara som barnet. Vi vill bygga vårt kristna liv så snyggt och bra som möjligt. Ibland fokuserar vi kanske för mycket på hur den färdiga produkten ska se ut mer än processen? Vi fokuserar mer på produkten än på umgänget. Vi fokuserar mer på att vi ska se bra ut inför Gud, få bönesvaret eller visa Honom hur duktiga vi är än på den faktiska relationen med Honom.
Vi behöver Jesus! Vi är beroende av bibeln, bönen, nattvarden och vi behöver varandra – kristna syskon. Kristet liv är inget soloprojekt. Kristet liv är att vara beroende av Jesus och Hans förlåtelse, Hans perspektiv på våra liv och Hans närhet. Ibland kanske barnen inte bygger sandslotten för sandslottebyggandets skull utan för att faktiskt få sitta tillsammans med en vuxen och bara vara. Vi behöver våga bara vara med Jesus, prestationslöst. Då kan Han visa oss sanningen om sig själv och om oss. Och vi kan få våga bygga misslyckade slott ibland..för det är ingen fara; Han är mästare på att bygga!
Läs gärna Jeremia 18:1-6. Där får vi komma in i Krukmakarens hus. Krukmakaren håller på att göra ett lerkärl som misslyckas och han får göra om det så det blir som han villl ha det. Vi är leran som Gud får forma. Vi behöver inte vara perfekta när vi kommer till Jesus, vi behöver inte vara mästare på att bygga sandslottet "ett kristet liv". Vi behöver vara hos Honom, lägga våra liv i Jesu händer och låta Honom forma oss!

torsdag 29 september 2011

Ska det va så ska det va!

Min vän Elin brukar säga; "ska det va så ska det va!!" 
Vill vi leva som kristna och riktiga efterföljare och inte bara ”tittapåare” till Jesus får vi vara beredda på att satsa våra liv på det Gud tycks kalla oss till. Och en sak är säker, han kommer inte kalla oss till ett liv där jag själv och mina så kallade ”behov” står i centrum. Och vet du, jag vill faktiskt leva just det där Jesuslivet både om det känns sjukt peppat eller om det känns rätt så drygt, för jag tror att livet handlar om Gud och inte om mig och det känns så väldigt befriande! Inte alls kuvande eller hämmande för jag berörs så djupt av att Jesus mitt i all skiten runt omkring är så god och så otroligt mycket uppstånden. Jag ser med mina ögon hur det förvandlar liv, bokstavligt talat! Det ger en skatt som går att äga trots all fattigdom och elände och det är en verklig kraft som förändrar alla perspektiv och ger ett verkligt hopp att hålla i oavsett omständigheter.

 Jag älskar att vara kristen för det handlar så mycket om livet. Här och nu är Gud själv närvarande för Jesus är faktiskt den levande. Faktiskt, han är det, och jag tror på riktigt att han har all makt att göra precis det han vill med och genom dig och mig. Det handlar inte bara om att sitta och tro massa saker i sitt huvud för sig själv, det är att leva mitt i världen och jättekonkret och praktiskt få älska människor och göra bra saker som jag vet är gott och rätt. 

onsdag 28 september 2011

Gatuliv i Addis

 Jag fattar inte vad det är jag ser här. Det är ofta så fruktansvärt att jag egentligen bara vill blunda. Jag väljer oftast att se det som trots allt är bra, att alla människor inte är fattiga, att det finns så många barn som skrattar och leker, att många av kvinnorna ser så stolta och vackra ut, att jag möter många ambitiösa och duktiga människor, att jag får träffa människor vars ögon bokstavligt talat strålar av glädje över att få känna Gud.
Men det är inte hela sanningen. Det är inte bara det som Guds ögon ser. Det är inte bara den glädjen som fyller hans hjärta.
Mitt i allt detta går de smutsiga barnen som tigger efter bröd, för det har ingenting att äta. De bor på gatan med sina mammor, om de nu ens har någon förälder alls. Förstår ni, dom BOR på gatan!! Oavsett om det regnar eller solen steker så har det inte det minsta alternativ att ta sig därifrån. Jag åker förbi gathörnen där de tonåriga flickorna står och väntar på att det ska komma fram en främmande man till dem som de kan sälja sina kroppar till, utan att vänta sig något annat tillbaka än några birr. Inte bara en gång, utan gång på gång, vecka efter vecka. Vad gör det med en? Hur förstör det alla föreställningar om vad kärlek är och vad det innebär att vara älskad av någon? Jag går förbi de nerdrogade männen som ligger på gatan för de ser ingen framtid och har tappat allt hopp om att livet skulle kunna innebära något annat än gatan.

Guds tårar och Djävulens hånfulla flin blir så uppenbart när jag tillåter mig själv att se hela sanningen om livet här. Samtidigt tror jag att Jesus Kristus är den som kickat ass med Satan en gång för alla. Han lever, han är inte död! Där Jesus är förvandlas livet, oavsett hur det ser ut. Han är ljus oavsett hur tätt mörkret än verkar vara. Oavsett yttre omständigheter och fattigdom blir livet något helt annorlunda när Jesus är med.

Jag längtar så mycket tills Jesus kommer tillbaka och styr upp allting, men till dess vill jag göra allt jag kan för att också älska den mänsklighet som Gud älskar, våga gå in i det som fyller Guds hjärta med sorg för att där få dela med mig av allt det goda som Gud är och vill. Jesus gör verkligen skillnad!

lördag 24 september 2011

Vem får bo på ditt heliga berg? Ps. 15:1

Av David Börjesson

"HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg? 


Denna fråga ställer sig David i Psalm 15 i Psaltaren, och jag tycker det är en fantastisk fråga som vi kan stanna upp och fundera över. Hur många i världen idag skulle inte göra allt för få träffa sin idol eller största förebild bara några minuter, eller räkna det som sitt livs största ögonblick att få skaka hand med USA:s president?
Men, "Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
Vi har fått en hög kallelse, en så stor inbjudan, att få träda in i Guds eget tält, in i hans närvaro. Vi har fått audiens hos Konungarnas Konung och Herrarnas Herre – detta tycker jag är värt att tänka på.

Resten av psalmen består av ett svar på denna frågan och sammafattas i v.2 "Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat..." David talar senare om att inte ljuga, att inte handla illa mot sin nästa, att hålla sitt ord, och att inte använda pengar till att förtycka människor (v.3-5). 

Återigen, vår kallelse till Gud – vårt andliga liv – är inte skiljt från vårt vardagsliv. Men psalmen skall inte läsas som enbart en moralakaka, utan fokuset är gemenskapen med Herren. Om vi vill träda in i Guds tält, blir det naturligt att den längtan får prägla hela vår liv.

tisdag 20 september 2011

Gud i vardagen. Luk 3:10-14.

av David Börjesson




Jag heter David och skriver i bloggen denna veckan, vilket känns roligt! Jag är 28 år och pluggar i teologi i Lund. Annars tycker jag om Bibeln, fotboll och landet Indien (väldigt mycket). 

Vid sidan av min studier läser jag en bibelstudiekurs online där jag just nu studerar Lukas. Det är mycket givande att ta tid och gå igenom detta evangelium stycke för stycke. 
För några dagar sedan fastnade jag för något jag läste i Lukas 3. I detta kapitel kan vi läsa om Johannes Döparens tjänst och predikan, hur Johannes uppmanande folket att omvända sig men också att bära frukt som tillhör omvändelsen. (frukt handlar här om goda gärningar, en förvandlad karaktär)

I i 3:10ff står det om hur olika folk ställde frågor till Johannes: "Vad skall vi göra?" Först folket i allmänhet, sedan tullindrivare och soldater. Det som slog mig var hur Johannes svar på ett sätt inte är så spektakulära uppmaningar. De som har kläder och mat ska dela med sig åt den som inte har; tullindrivarna skulle inte driva in pengar för egen vinning; och soldaterna skulle inte våldföra sig på någon eller pressa någon på pengar, utan nöja sig med sin lön. 

Detta var Johannes svar helt enkelt, ganska enkla steg kan man tycka. Vi kanske kan tänka, att om man verkligen vill leva som kristen behöver man göra något stort och spektakulärt, men Guds rike tror jag vi finner i vår enkla vardag, i de små valen vi gör varje dag. Och även det som för våra ögon är stort börjar alltid här. Där formar Gud vår karaktär och där lär vi oss att finna hans rike i på alla livets områden. 

Vad skulle Johannes svara dig som tonårig? Kanske skulle hans sagt: Lyd dina föräldrar, gör din läxor och älska din familj. Vad tror du han skulle sagt till dig? 

Vad kan du göra idag för att växa som kristen? Kanske kan det vara att säga hej till någon som inte har så många vänner, hjälpa dina föräldrar med något, eller något annat – men något som är enkelt och rimligt! 

Detta verkar kanske så enkelt, eller för enkelt, men skulle vi leva så här dag för dag tror jag tids nog många skulle fråga oss, "vem är egentligen denne Jesus?"



     





söndag 18 september 2011

Prioriteringar?

Jag undrar och staller mig sjalv fragan: ger jag det basta eller det samsta till Gud?!
Nar det galler tid, pengar och relationer exempelvis.
Det tenderar ofta bli sa att jag ger mer till mig sjalv an till Gud och min nasta. Gud far den tiden da jag ar trottast, de lagsta valorerna i planboken och de relationer han pakar pa att jag kanske borde bry mig om lite extra struntar jag i ofta.
Later jag Gud vara den Gud han ar, eller forsoker jag anpassa honom att bli som jag personligen vill att han ska vara eller tycker att han borde vara? Bar for att jag ska kunna fortsatta att leva ett sa bekvamt liv som mojligt? Later jag honom utmana mitt satt att leva och tanka och prioritera? Undrar hur mycket Gud ar sugen pa att ratta sig efter vad jag tycker att han borde va...

Om han ar Gud over allt och alla och om han dessutom alskar mig granslost, sa kanske, kanske att det borde forandra mitt satt att leva och prioritera nar det galler det dar med tid, pengar och relationer. Inte for att Gud skulle alska mig mer for den sakens skull, men for att hans karlek borde fa mig att vilja bli mer lik honom. Vill jag bara fa saker av Gud i mitt liv hela tiden eller vill och vagar jag ge och ge upp olika saker i mitt liv for nagot jag tror ar sant och gott och enligt hans karleksfulla vilja?

lördag 17 september 2011

Ju mer desto battre!

En av de basta sakerna som hander har varje dag ar att jag och mina svenska vanner bestamt att vi har aftonbon varje kvall. Det ar sa sjukt vart och hur nice som helst! Jag menar det! Vi turas om att lasa ett Bibelstycke och har sen en ratt rejal stunds bon dar vi lamnar lika mycket tid at Gud att tala till oss som vi talar med honom.
Det ar markligt vilken tydlig skillnad det gor med ens Gudsrelation! Pa bara nagra fa veckor tycker jag att Gud ar mycket narmre och att jag liksom ser och forstar vem han ar mycket tydligare. Man lar verkligen kanna Gud genom bonen och ju mer desto battre!! Ju mer jag ser och forstar av vem Gud ar desto mer langtar jag efter att fa upptacka och se och hora annu mer!
Sa sjuuukt vart att va kristen, jag sager da det!!

tisdag 13 september 2011

Tankvart

Min svenska volontarsvan och jag satt haromkvallen och samtalade om hur man vill och borde vara mot manniskor...
Vill jag vara en san manniska som hjalper andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som forlater andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som talar illa om andra eller inte?
Vill jag vara en manniska som har talamod, alskar,satter andras basta fore mitt eget eller inte?
Tankvart tycker jag. Svaren kanns ju givna, men jag kan verkligen kanna att jag behover ifragasatta mitt satt att tanka och agera.

tisdag 6 september 2011

Ethiopia

Tack till David for bra blogginlagg, nu ar det Maria som sitter vid tangentbordet igen. Jag saknar vissa bokstaver som ni marker och det ar inte for att forsoka vara dryg utan for att jag helt enkelt befinner mig i Ethiopien for fem manader framover.

Jag ar volontar i en organisation som heter Win souls for God, ett riktigt schysst namn, eller hur?! Dom jobbar jattemycket med att hjalpa manniskor och sprida evangelium kan man saga kortfattat. Bland annat genom att hjalpa prostituerade flickor att komma bort fran gatan och fa en utbildning och bli sjalvforsorjande och hjalpa pojkar som arbetat som slavar att fa utbildning och kunna tjana sina egna chash. De far ocksa mat och nanstans att bo och lara sig hygien. Det at sa bra och for manga forvandlar det hela livet pa! Dessa kan i sin tur betyda massor for de manniskor de far mota och det kan skapa bra och trygga familjer och verkligen vara en tillgang for landet.

Nar jag ser allt det arbeta som gors slar det mig att det tals att tanka pa hur mycket det man sjalv gor paverkar andra, pa bade bra och daliga satt. Genom mitt satt att vara och prata och bete mig kan jag paverka och mota manniskor pa ett bra eller daligt satt. Det ar sa utmanande att i allt forsoka tanka pa vad som ar bast for min nasta och inte bara for mig sjalv! Gud vill ju att jag ska bli lik honom och bara alskar ju varlden och manniskor hela tiden! Det ar ju faktiskt det som livet som kristen handlar om ratt sa mycket: att bli lik Gud! Och det ar ju nagnonting som bara ar bra! Ett amen pa det kanske??

Vart jag mig i världen vänder...

av David Johansson

Jag växte inte upp i en kristen familj som barn, okej vi lite kristendom fanns nog ändå...Mormor och Morfar har varit aktiva i kyrkoråd i evigheter samt vaktmästare i ett pyttelitet kappel ute på landet dock bad vi inte bordsbön eller så, den enda kristna aktiviteterna som jag som barn blev utsatt för var en 45 minuters gudtjänst på julafton och att mormor bad Gud som haver med mig när jag sovöver hos dem. Det var allt, 45 minuter om året och några böner. Resten av året fylldes av väääääääääääldigt mycket tid då jag inte tänkte på Gud över huvudtaget, jag trodde inte på att han fanns. Men på julafton, då var jag troende (under 45 minuter var jag övertygad om att Gud inte bara fanns utan att han var god också).
Dessa fjuttiga 45 minuter/år och mormors godnatt böner (som jag nu i efterhand kan tänka mest fyllde en lugnande funktion för att jag skulle somna snarare än att vi tillbad den ende sanne levande Guden) var heliga stunder, viktiga stunder. När jag tänker efter var det dessa stunder som fick mig att faktiskt välja att konfirmera mig (bortsätt från att man skulle få presenter) fast jag vid den tiden var mer eller mindre ateist. Och det var under min konfirmationstid som Gud kallade mig, utan att jag med huvudet fattade det...men jag visste att jag ville kalla mig kristen.

Förakta inte det lilla du kan göra, det lilla gör Gud stort genom sin nåd och sin kraft. 

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, Du förbliver fader vår.

lördag 3 september 2011

"Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde var lycka var. Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren.
Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift. Den lämnar
mig inte, och jag är betryckt. Detta går mig till sinnes, därför
våndas jag.
Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny-
stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom."

- Klagovisorna 3:17-24


Gud är en Gud som är med oss i med gång och i motgång, när allt känns bra och när allt känns sämre än skit. Jag har hört folk snacka om Gud som om han vore ett medel för att vi ska få lycka i vårt liv, ett verktyg för att skapa mening i vår tillsyns meningslösa tillvaro. Detta är ett felaktigt sätt att se på Gud, Han är inte ett medel som vi kan använda oss av för att få mening Han är meningen. Han är inte medlet Han är målet. 
Den här bibeltexten är hämtad ur klagovisorna, det är en bok som är skriven av profeten Jeremia när det judiska folket blir bortfört till Babylon och misären är total, jag kan inte ens försöka att förstå hur mycket hemskt Jeremia sett tiden under Jerusalems belägring och sedan bortförandet. Men det är min erfarenhet att när det är som mörkast är kontrasten till ljuset som störst. Det är när vi själva inte orkar  som vi inser att Gud hela tiden har burit oss och bär oss. om jag så är hemlös och inte har något alls.....så har jag Jesus.
Halleluja!


David Johannson






onsdag 31 augusti 2011

Gästbloggarens tankar













Hej, jag heter David och är Marias kompis och hon har bett mig att lägga in ett antal inlägg här. Jag är en brutalt oerfaren man när det kommer till hela bloggvärlden men jag ska göra mitt bästa.

Den här bloggen heter "så mycket mer" och jag tänker att det är så sjukt sant, när det kommer till Gud och det kristna livet så finns det alltid så mycket mer! När jag hade konfrimerat mig och blivit hjälpledare i min församling tänkte jag att när man väl hade läst ut den där boken, bibeln, så var det slut på saker att ta reda på så eftersom jag tänkte att jag i alla fall ville vara kristen i några år till, tills jag var 18 i alla fall, tänkte jag att jag chillade lite med bibelläsningen i början. Nu är jag 22 år, snart 23, och jag kan lugnt säga att jag hade så sjukt fel som 15 åring det finns så mycket mer att finna och aldrig kommer jag att helt greppa allt som har med Gud att göra, varför? för att allt har med Gud att göra. Jag är övertygad om att Gud finns på riktigt och att han gör det oberoende på om någon tror på honom eller inte men jag tror också att han vill ha en nära relation till oss.
Låt oss stanna upp inför det lite, Han vill ha en relation med oss...ofta har jag sagt det lite lättvindigt och liksom inte funderat över det stora i det här. Han som har skapat allt vill ha en relation med mig personligen och ge sig åt mig så att jag kan ge mig till honom. Jesus vill ge oss allt gott, så mycket mer än vad vi kan fatta. Nu kommer frågan som vi måste fråga oss: vill vi ha en relation med honom? Det naturliga "rätta svaret" är "Jajjamen" detta är det som präster, ungdomsledare, inspiratörer och vi själva har sagt är det vi ska svara. Men om det är det svar som vi vill svara varför är det då så att vi nöjer oss med så lite...när det finns så mycket mer? Detta gäller kanske mig mer än dig men ofta kan det vara så att jag vill hålla Jesus på lite avstånd, det är fint på söndagarna i kyrkan och jag känner mig trygg med att Jesus frälser mig till evigt liv någon gång i en avlägsen framtid men när det kommer till nu och vad Gud vill med mitt liv i dag är det mer obekvämt. varför? för att jag vill ha kontroll över min situation, mitt liv MINA regler. Gud vill vara Gud i vårt liv och ge oss masa gåvor, inte för att vi är duktiga utan för att han älskar oss. Jesus älskar dig sjukt mycket och jag är helt övertygad att han ser på dig och säger du är min och jag vill ge dig så mycket mer.

Dagens tips: Be bönen "Gud, den här dagen ger jag till dig, ske din vilja i mitt liv" i en vecka och bjud in Jesus i din vardag!

David

torsdag 25 augusti 2011

Käre bloggläsare!

Alltså. Jag tänker som så, att det är trevligt med lite annat fräscht folk än bara Maria Hansson som skriver på den här bloggen, så därför har jag inför kommande termin tillfrågat några vänner om de under en veckas tid vill skriva ett par blogginlägg och dela med sig av sina tankar och funderingar om livet som kristen ur lite olika perspektiv och synvinklar.
Vad tror ni om det?! Jag tror det kommer bli asbra, men det är ju i och för sig för att det är min idé också...

onsdag 24 augusti 2011

Hur svårt kan det va?!

Jag undrar... det här med att leva som kristen alltså. Hur svårt kan det va liksom?! Ärligt talat!
Antingen hamnar man i diket där man tror att man måste göra och prestera en massa bra saker för att Gud ska gilla en och man bara tror att Gud dömer en hela tiden.
Eller.
Så hamnar man i diket där man liksom gör som man vill och känner för och tänker att "Gud älskar ju mig oavsett så då kan jag ju göra som jag själv vill med det mesta."
Eller också så hamnar man i likgiltikhetsträsket där man inte orkar bry sig om man hamnar i något dike eller inte.

När jag tar mig tid att sitta ner med min Bibel och riktigt reflektera och fundera och be över sånt här klurigt landar jag märkligt nog oftast i en underlig glädje.
När jag tar in hur stor och mäktig Gud blir jag fascinerad och tänker: "wow, att det finns en sån här Gud, fantastiskt!" Och när jag tar in att denne Gud blir människa (vilket jag inte riktigt fattar hur det går till) för att söka upp mig som ofta ignorerar och inte alls förstår att det tydligen finns en Gud som har en mening med mitt liv och som som älskar mig, blir jag minst sagt....glad. Överväldigad. Förstummad.

Den glädjen dödad likgiltigheten. Den stryper prestationskraven och öppnar ögonen för att jag är älskad av Gud själv. Och den utmanar till att vilja leva som Gud vill, där hans goda vilja blir viktigare än min.

onsdag 17 augusti 2011

Inte riktigt som alla andra.

Jesu kallelse till Petrus där på stranden vid Genesaret är så enkel:
"Följ mig!" Han rabblar inte upp en lista på egenskaper, ett gigantiskt mått av tro eller särskilda prestationer Petrus måste kunna klara av, utan ber honom bara följa med honom för att sen se och upptäcka vart vandringen bär.
Jag vet inte vad Petrus tänkte i den stunden, men det måste varit något speciellt med Jesu ord och sättet han säger och utsrålar dem, för Petrus lämnar näten vid båten och följer. Märkligt.

Sen får Petrus följa med Jesus under tre års tid och som ögonvittne se och höra allt det som den märklige Jesus från Nasaret gör. Petrus är ju förmodligen inte särskilt säker på vem denne Jesus egentligen är från början, men efter ett par års intensivt umgänge uttalar han de stora orden och bekännelsen: "Du är Messias, den levande gudens son." Märkligt.
Umgås man med en människa under så lång tid tänker jag att man verkligen lär känna den personens olika sidor, fel och brister, och att man kan ge en rätt bra beskrivning på hur personen är efter ett tag. Just därför tycker jag att det är så intressant att det är dessa ord Petrus uttalar på frågan om vem han tror att Jesus är. Det verkar ju onekligen som att det är något alldeles extra med honom. Han är inte riktigt som alla andra.

söndag 14 augusti 2011

Kallad till frihet

Gryningsljus och vindar av frihet går före den Uppståndne som bär den eviga våren med sig i sin famn.
Se, han gör något nytt! Märker du det inte?
I det gamla och instängda talar han nytt liv.
I det unkna och kvävande blåser han med sin Ande.

Att jag så ofta misstrott honom som alltid vill mig väl.
Att jag så ofta hindrat honom från att andas på mig med sin värme.

Ny tid för nytt liv. Han vill skapa strömmar i öknen.
Han står fortfarande vid hjärtats dörr och bultar.
Om jag bara skulle våga öppna.

Jesaja 43:18-21

tisdag 9 augusti 2011

Tillbakablick...

Jag vet inte om du som läser det här var så lyckligt lottad att du var med på sommarens ungdomsoasläger i Kungsbacka, men jag hoppas att du var där för då vet du precis som jag att det var sååå NICE!! Och det tycker jag inte bara för att jag och Joakim i ledarskapet bestämde oss för att satsa förhållande i en av skolans korridorer en torsdag eftermiddag, utan för att Gud liksom verkligen var där och gjorde sig känd på så många olika sätt och vis.

Det är ju det som är så gött med att få vara kristen: att man får tro på en levande Gud här och nu. Hur mycket har vi fattat av det där egentligen? Att Gud är på riktigt! Irriterande lätt att glömma och bli lurad av att Han inte är så verklig. Det är kanske vid sånna tillfällen som man ska minnas sommarens läger och allt som man fick vara med om där på undervisningspass och möten och i allt gött häng, partytält och sena nätter. Gud var ju med i allt det där. Oavsett hur tydligt vi märkte av det själva. Och den saken har ju absolut inte förändrats bara för att det har gått några veckor sen dess. SÅ bra!!

"Du och jag, du och jag."

Ibland känns allt det här med snacket om synden och korset så obefogat och märkligt.
Jag är väl inte sämre än någon annan? Gud är väl ändå bara kärlek? Vad är problemet?!?

Måhända att jag varken är så mycket bättre eller sämre än andra människor,
men när jag upptäcker och jämför mig med Guds godhet och kärlek
blir min egen brist av de egenskaperna så mycket mer uppenbar.

Måhända att Gud är kärlek, men inte bara:
När jag ser hans annorlunda och glödande helighet mer och mer
förstår jag att gemenskap och närhet till honom inte alls är given.

När jag så ser korset där Jesu armar sträcks ut, anar jag att det är något mycket större som sker där än vad från början trott.
Det logiskt sett oförenliga; min brist på godhet och Guds helighet, det som borde hålla oss på avgrundslika avstånd från varandra får en märklig lösning.

Jesu död och uppståndelse förändrar det som inte borde gå att förändra: den Gud som är både kärlek och helighet välkomnar mig med öppen famn. Ofta gör jag det till en självklar grej, men ju mer jag lär känna av Guds egenskaper så förstår jag det stora i det som sker där på Golgata och där vid den tomma graven på påskdagens morgon.

De ord som Emil säger till Alfred verkar stämma överens med det Gud säger till var och en som tar fatt i Jesu korsmärkta hand: "Du och jag, du och jag."

torsdag 28 juli 2011

Dialog.

- Ärligt talat. Döda uppstår ju inte. Alla vet det. Varför skulle man tro på det? Det finns liksom ingen anledning alls att tro på något som inte kan hända. Det är ju bara crazy!
- Nä, jag vet. Döda uppstår inte. Jag vet att alla vet. Jag vet det också. Det är ju lite det som gör den kristna trons anspråk så irriterande när den stolt och självsäkert presenterar talet om den Uppståndne. För hur kan man göra det? Människor gör bara inte sånt! 
- Exakt!
- Ja, exakt! Människor gör inte sånt. Där har vi brännpunkten. Är Jesus något mer? Ärligt talat!? Om han inte bara var människa, hur låter man det blir uppenbart?
- Du menar att man uppstår från de döda?! Det är ju det som inte går att tro för det ju bara är så knäppt!
- Ja, men låt säga att han är Gud, hade det varit något problem då? Går det att helt säkert säga att Gud absolut inte finns? Och att om han nu gör det inte skulle kunna välja att ta kontakt med den mänsklighet han är hjärnan bakom finns? Det är rätt kaxigt av dig att säga i så fall, kära vän. Det skulle kunna vara värt att undersöka saken liiite närmre än att bara avvisa tanken direkt. Om det stämmer är det rätt mycket som står på spel. Man vet ju aldrig, men om... 
- Okej, och hur skulle man kunna få reda på det då? Det var ju inte precis igår det hände.
- Hahaha. Sanning i det! Jag tänker att man får undersöka i evangelierna vad Jesus går omkring och säger till folk, vad han gör, vad han påstår om sig själv, hur andra människor runtomkring uppfattar honom. Och såklart vad som händer de där dagarna kring påsken när allt ställs på sin spets. Vem var han? Vem är han? Vad händer efter korsfästelsen? Hur kan lärljungarna med sina liv som insats vittna om att graven är tom och inte bara det; de vittnar med sina liv om att de mött Jesus som den levande. 
- Jesus som den levande? Det låter helt otroligt. 
- Ja, jag vet, men tänk om det är sant!?!


"Det är denne Jesus som Gud har uppväckt och vi är alla vittnen till det." Apg 2:32
" Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Apg 4:20

måndag 18 juli 2011

Hjärta och hjärna.

Det är ju det här med att vara människa... Man har ett hjärta. Och man har en hjärna. Båda är rätt svåra att leva utan. (Jag är ju sjuksköterska, så jag vet liksom att det är så). Att man är kristen förändrar inte den saken, även fast det kanske både kan kännas så för egen del och att andra kan tycka det.

Jag är övertygad om att Gud som sett till att vi har både hjärta och hjärna vill att vår relation till honom ska innebära både tanke och känsla. Att vi ska få älska honom och veta att vi är älskade av honom med både själ och förstånd.

Glada hjärtan men tomma hjärnor är inget att eftersträva. Skarpa hjärnor men kalla hjärtan är inte heller särskilt bra. Jag tror därför att Gud vill fylla mitt hjärta med sitt liv så att jag erfara att han är levande och jag tror också att han vill låta min tro bottna ännu djupare än vad känslor kan låta mig erfara av honom. Jag behöver båda två och jag tror att Gud leder oss in i olika perioder i vår tro där han vill utmana och fördjupa vår tro så att den omfattar hela vårt jag mer och mer; både hjärta och hjärna. Det gäller bara att låta honom göra det också...

tisdag 12 juli 2011

Nu kör vi!

Äntligen! Nu är det igång på riktigt! Sommarens fräschaste läger!
Stämningen känns förväntansfull och som att det är stora saker på G. Gud till exempel. Det är han alltid iofs, han tar liksom inte semester eller sommarlov som alla andra. Lika bra tycker jag, det det hade varit så sjukt trist om Gud bara drog till typ Italien och lämnade Sverige hela sommarn. Nu är han här istället (och i Italien också I guess) och vill säga och visa och berätta en massa saker om vem han är om om hur jag kan få leva mitt liv tillsammans med honom. Tror att det kommer bli mycket av det på det här lägret, vi får se;)

måndag 11 juli 2011

Lejon eller kissekatt?

Igår var jag med på ledarupptakten till sommaren UngdomsOasläger. Förutom att det är vansinnigt roligt att vara med som ledare på läger med massa andra godningar så kan man få nöjet att höra Johannes Imberg predika och det är faktiskt bra grejer han har att säga typ hela tiden! Jag fattar inte vart han får allt ifrån. Gud antagligen...

Iallafall! Igår pratade han om att vi så lätt anpassar Gud efter hur vi själva vill ha honom och inte låter honom vara den STORE Gud han ju faktiskt är. Ibland är det som att vi gör det stora lejonet till en tam liten katt. Grejen är ju att det för det första inte stämmer med hurdan Gud faktiskt är och för det andra att det blir så väldigt mycket tråkigare att vara kristen om man ska gå omkring och tro att Gud är en liten fjant Gud som är rätt så harmlös och inte har så mycket inflytande i världen och är rätt så långt borta och väldigt ointresserad av mitt liv och vad jag gör med det.

Sånt där kan jag få för mig ibland. Irriterande ofta faktiskt. Det är då det är så skönt att dels slå upp sin Bibel och läsa om hur Gud är på riktigt och dessutom få ha en riktigt gasad och supertaggad Johannes Imberg framför sig som minsann aldrig i livet tänker skriva under på att Gud är en liten fjant.

Han är Herre över allt! Ingen är som han! Hur stor som helst, hur mäktig som helst och hur god som helst!

söndag 10 juli 2011

Lever man så lever man.

EXAKT samme Jesus som klev ur graven för så länge sen, är EXAKT den Jesus jag vill tro på idag. Jag förstår att det kan låta tokigt om man inte hört så mycket om kristen tro tidgare, men jag jag tror faktiskt att den där Jesus är såååå nära nu också även fast jag inte kan se honom i kroppslig gestalt.

Alltså lärljungarna satsar liksom sina liv på att de verkligen mött en levande Jesus efter korsfästelsen. Jag tror inte att det var mer vanligt förr i tiden att döda uppstod, så antagligen var inte alla så pigga på att tro på det där uppståndelsesnacket där borta i Israel på den tiden, precis som alla inte är så pigga på det i Sverige idag heller. Men det spelar liksom ingen roll! För har det hänt så har det, är Jesus Gud själv så är Han, lever han så lever han! Och det blir jag mer och mer övertygad om att han faktiskt gör! Amen och halleluja på det! Han är underbar och levande! Glädje hörrni, GLÄDJE!!

Tagga tagga tagga!!!

AHHH!!! Nu smäller det snart!! UngdomsOas i Kungsbacka 2011!! Jag har så galet höga förväntningar på att det här kommer bli hur grymt bra som helst! Vansinnigt gött häng med folk man känner och inte ännu känner och grymt bra undervisning där man får lära känna Gud ännu mycket mer! Den kombon alltså, den är riktigt svårslagen, såatte....KOM DIT!!:D

torsdag 7 juli 2011

Perspektiv...

Bibeln har liksom något för varje tillfälle i livet, jag gillar det.

När allt bara kör ihop sig och är rörigt slår jag upp en evengelietext och läser:

"Marta, Marta [och jag vågar faktiskt läsa in mitt eget namn där] du gör dig bekymer för så mycket, medans bara ett är nödvändigt."

Åh, vad det ger perspektiv på så mycket annat i livet bara i att veta att Gud själv är med i det som sker! Det förändrar ju allt! Det viktigaste när allt kommer omkring är faktiskt att han är det.
Jag behöver påminna mig om det ofta!

onsdag 22 juni 2011

koreatankar...

Den sak som kanske berörde flera av oss allra mest under resan till Korea var den utstrålning och glädje människor verkade ha i sin tro på Gud. I lovsången och bönen fanns en sån uppriktig passion och längtan och glädje som om folk där verkligen hade mött Jesus på riktigt och verkligen fattat att han lever idag också och att han verkligen är helt underbar att känna. Ungefär som det står i Fil 3 om att Paulus som haft så mycket inflytande och status i judiska kretsar plötsligt "kastar allt på sophögen" bara för att han fått upptäcka hela grejen med Jesus. Allt annat tappar liksom i värde i jämförelse med hur livet blir om Jesus får vara med.

Jag blir så nyfiken på det där! Både på Paulus och dom där fräsch, glada och hängivna koreanerna med snea ögon. Jag vill också fatta ännu mer att Jesus är på riktigt, här och nu! Vilken skillnad att få tro på en levande Gud som är konkret närvarande i mitt liv och på att inte tro det. Lätt att jag vill välja Gud! Ah! Underbart!

onsdag 8 juni 2011

KOREA!

Varfor inte aka till Korea for att spana in kristenheten pa andra sidan jorden? Lika bra tycker Fredrik och Karin och Melker Balldin, UngdomsOas inspirator Daniel Kaiberger, Angelica Bennsten och David Ekström och Joakim och Samuel Nygren och jag.
Vi upplever landet och maten och kulturen och modet och vadret och kanske framforallt den stora, STORA kristenheten och vackelsen som ar har. Pa de moten och gudstjanster vi har varit pa ar det tusentals manniskor som verkar sa hangivna och passionerade i sin gudstro. I forrgar var vi pa ett ungdomsmote dar vi bad och lovsjong i fem timmar med nastan 20 000 unga koreaner. Det ar som att det verkligen mott Gud pa riktigt och fattat att han ar den viktigatse och mest underbara och fantastiska i hela livet. Det ar sa inspirerande att se!! Man verkligen marker hur Gud rort och forvandlat deras liv till nagonting som bara verkar fantastiskt. Vi funderar och pratar om hur varfor vi i Sverige sa ofta bryr oss sa lite om Gud aven fast vi vill vara kristna. Det finns uppenbarligen mycket mer att upptacka av vem Gud ar och det ar vi allihop otroligt taggade pa att gora! Imorse var Angelica och David och Samuel pa morgonbon med lovsang kl 05.00!! och det var tusentals manniskor i kyrkan da ocksa! Det har med Gud ar verkligen det viktigaste i dessa manniskors liv och anda kanns de liksom inte konstiga och introverta utan jattejatte glada och valdigt naturliga nar man snackar med folk.
Mycket spannande och inspirerande!
(bilder kommer om ett tag)