Inte riktigt som alla andra.

Jesu kallelse till Petrus där på stranden vid Genesaret är så enkel:
"Följ mig!" Han rabblar inte upp en lista på egenskaper, ett gigantiskt mått av tro eller särskilda prestationer Petrus måste kunna klara av, utan ber honom bara följa med honom för att sen se och upptäcka vart vandringen bär.
Jag vet inte vad Petrus tänkte i den stunden, men det måste varit något speciellt med Jesu ord och sättet han säger och utsrålar dem, för Petrus lämnar näten vid båten och följer. Märkligt.

Sen får Petrus följa med Jesus under tre års tid och som ögonvittne se och höra allt det som den märklige Jesus från Nasaret gör. Petrus är ju förmodligen inte särskilt säker på vem denne Jesus egentligen är från början, men efter ett par års intensivt umgänge uttalar han de stora orden och bekännelsen: "Du är Messias, den levande gudens son." Märkligt.

Umgås man med en människa under så lång tid tänker jag att man verkligen lär känna den personens olika sidor, fel och brister, och att man kan ge en rätt bra beskrivning på hur personen är efter ett tag. Just därför tycker jag att det är så intressant att det är dessa ord Petrus uttalar på frågan om vem han tror att Jesus är. Det verkar ju onekligen som att det är något alldeles extra med honom. Han är inte riktigt som alla andra.