lördag 3 december 2011

Underliga ord och toner.

Det är mörkt på gatorna i Addis för solen har gått ner för flera timmar sedan.
Jag går hem efter att ha varit ute och ätit på restaurang med några vänner.
En sång hörs så komma närmre och närmre.
Jag ser mig omkring för att se varifrån den kommer. Upptäcker så en man som sitter på trottoaren, lutad med ryggen mot en vägg, ihopkrupen. Han ser ut som en av Addis många tiggare som har sitt hem på gatan, en av alla dom som varje natt sveper sin filt om sig för att sedan lägga sig ner och sova på trottoaren.
Mannen ser sliten och fattig ut, men sången är vacker. Jag förstår inte orden, men min vän som går med mig berättar sedan:  Han sjöng lovsång om att han är räddad.


Räddad? Hur kan man sjunga att man är räddad när man lever så utblottat det bara går? När man inte har någon ekonomisk trygghet alls? När man inte har någonting över huvud taget?


Är det så att Jesus verkligen är den största skatten att få äga och känna? Förändrar Jesus livet så mycket att man kan sjunga om att man är räddad när man samtidigt bokstavligt talat befinner sig i den största misär? Är Jesus såpass värd att allt annat tappar i värde i jämförelse med att få vara hans?

Orden och tonerna i mannens sång vittnar om att det verkligen är så.






1 kommentar:

  1. vad är väl ett hus på jorden om man inte vet var man ska tillbringa evigheten? Så också för den mannen. Han hade inget hus på jorden, men han vet att en dag dansar han med änglarna i Guds tronrum!

    SvaraRadera