Bara vara

Ibland får jag för mig att det är så svårt det där med att be eller "va med Gud" eller vad man nu ska kalla det. Som att det är värsta prestationen, att jag typ måste fixa i ordning mig innan, eller komma i en viss religiös stämning eller känna att min tro är superduperstark.
Men.
På sättet som Jesus och lärljungarna umgås till exempel så verkar det inte riktigt va så stelt liksom. Dom bara är tillsammans ju. Inga konstigheter. Bara vara. Lärljungarna lär stegvis känna Gud bara av att va i Jesu närhet på ett väldigt enkelt och avslappnat sätt.
Så.
Då tänker jag att så får jag vara med Gud också. Jag behöver inte alltid säga eller pressa fram en massa tankar och känslor och fromma formuleringar. Det låter så himla basic och banalt, men jag tror faktiskt att det är så lätt egentligen. Att jag faktiskt bara får vara i Guds närhet och veta att han på riktigt både ser och älskar mig. Det är så skönt att få veta och vila i.