Bön.

Jag ber: Jesus, var nära mig också i min vardag!
Upplever hur Han varmt svarar: "Mitt älskade barn, det är ju precis det jag är!"

Mitt i stormen.

Det må storma hur mycket som helst runtomkring och i mig:

Hjärtats ankare ligger förtöjt i Jesu famn.
Tankens trygghet vilar på hans Ord.

Det är där jag vill vara.

Hemma.

Att få hitta tillbaka till den gode Guden där jag inte längre behöver jaga bekräftelse eller söka bevisa min egen duktighet, utan istället får vila ut i att Han älskar mig rakt igenom.
Att bli allt mer bunden till den kärleken ger frihet i att bara få vara. Jag behöver inte vara någon annan än just jag.

Det är som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn...

Trivselfaktor?

"Det ni fått som gåva, ge det som gåva!"
Det är varje kristens skyldighet att vara Kristus för sin medmänniska. Vår kallelse är att älska Gud och älska vår nästa. Att sätta andra först är lärljungaskapets pris för det är inte alla gånger jättekul.
Jag behöver ofta rannsaka mig och fråga: trivs Jesus i mitt liv? Gläds Han över mitt sätt att vara och handla mot min nästa? Om inte, behöver jag nog ändra på det. Det tar sin tid, men Herren är med.
Lärljungaskapets vinst är ett liv i Guds närhet, en vinst som är värd det mesta. 

Perspektiv.

Vi längtar efter för lite.
Gud har skapat oss för så mycket mer.

Närvarande.

Insikten om att livet som kristen handlar om livet här och nu.
Det liv jag lever i min vardag, där jag är.
Där, just där, är Jesus närvarande och
där vill han visa sina övernaturliga himmelska skatter för mig.
Mitt i allt det vardagliga.
Han och jag. Han är Gud och jag får vara hans vän.

Överväldigande...

...det blir för mycket att kunna ta in. Gud är inte bara lite god ibland, utan alltid helt genomgod. Han är inte lite helig på ett ljummet sätt utan verkligen flammande eld. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det, till Honom. Okapabel att greppa. Han är omöjlig att omfatta och förstå, men ändå möjlig att känna.

" Vila i tro vid mitt hjärta, kära barn. Allting har sin tid. Du får leva och vandra med mig."


Allt behöver inte komma på en gång. Herren är trofast även om jag är långsam i att förstå och ibland tvekar i att våga tro. Bara jag håller mig nära honom är allt gott och väl, då för Han mig på sina vägar tillsammans med sig själv.