Uppdatering

Kära bloggläsare...
Mycket har hänt sedan det senaste inlägget här. Bland annat har jag förflyttat mig ca 600 mil norr ut. Det känns...kallt. Från Etiopien till Sverige är som att åka från en planet till en annan. Jag förstår serriöst inte hur två så olika länder kan existera på samma jordklot!

Jag har fått mycket lättare att tro på att Himlen kan finnas efter att ha gjort den där resan. För om det faktiskt kan finnas ett land som är så extremt olikt Sverige där så gott som ALLT är annorlunda, så borde det inte vara några problem för något som besrkivs så annorlunda som Himlen att också existera. Bara för att någonting verkar otroligt betyder det inte att det inte kan vara sant! Hade någon berättat för mig tidigare om hur det är i Etiopien så hade jag knappt kunna tro det, men tydligen så kan ställen och platser existera även fast det låter otroligt.

En annorlunda hälsningsfras.

Jag mötte en tioårig kille på vägen till skolan där jag undervisar häromdan.
Han sträcker fram handen till mig för att hälsa, men säger inte hej eller hello som man hade kunnat förvänta sig, utan istället:
Jesus is Lord, okej!?
Amen! säger jag något förvånat med hjärtligt instämmande och killen nickar leende tillbaka.
Så tänker jag: det är ju faktiskt rätt bra att få konstatera sådant viktigt med främlingar man möter på vägen, så varför inte?!

Underliga ord och toner.

Det är mörkt på gatorna i Addis för solen har gått ner för flera timmar sedan.
Jag går hem efter att ha varit ute och ätit på restaurang med några vänner.
En sång hörs så komma närmre och närmre.
Jag ser mig omkring för att se varifrån den kommer. Upptäcker så en man som sitter på trottoaren, lutad med ryggen mot en vägg, ihopkrupen. Han ser ut som en av Addis många tiggare som har sitt hem på gatan, en av alla dom som varje natt sveper sin filt om sig för att sedan lägga sig ner och sova på trottoaren.
Mannen ser sliten och fattig ut, men sången är vacker. Jag förstår inte orden, men min vän som går med mig berättar sedan:  Han sjöng lovsång om att han är räddad.


Räddad? Hur kan man sjunga att man är räddad när man lever så utblottat det bara går? När man inte har någon ekonomisk trygghet alls? När man inte har någonting över huvud taget?


Är det så att Jesus verkligen är den största skatten att få äga och känna? Förändrar Jesus livet så mycket att man kan sjunga om att man är räddad när man samtidigt bokstavligt talat befinner sig i den största misär? Är Jesus såpass värd att allt annat tappar i värde i jämförelse med att få vara hans?

Orden och tonerna i mannens sång vittnar om att det verkligen är så.

Ops?

Pastorn i kyrkan jag går till här i Addis och som för övrigt ser ut som Barack Obama, sa härom söndagen: "There is no "ops!" in God!" Jag tycker det var bra sagt. Jag tror inte heller att det är så mycket "ojsan, vad hände nu?" eller "ops, det där hade jag ju inte riktigt tänkt på eller räknat med" i Gud. Trots all skit och allt lidande i världen tror jag Gud har full koll på vad som händer. Jag tror absolut inte att han gillar allt han ser hända i den här tokiga världen och vad människor i håller på med alltid, men jag tror verkligen inte att han står som en maktlös etiopisk get inför slakt, utan istället att han har all makt och full kontroll. Har man kickat ass med döden verkar det ju faktiskt som att man har rätt mycket makt och koll.

Därför: Jag övertygas mer och mer om att det inte finns någonting som är så tryggt och gott för mitt liv som att överlämna det åt Gud och be att hans vilja ska ske med det. Seriöst!! Jag vill inte leva ett liv där Gud inte får plats och tillträde, för det känns så sjukt ovärt och trist när man verkligen börjat ana vem han är och vad han vill och hur mycket makt och kraft det är i honom!

Namnet Jesus

Namnet Jesus, vem rymmer det egentligen?

Det är han som stillar stormen bara genom sina ord.

Det är han som ger syn åt den sen födseln blinde mannen.

Det är han som väcker upp Lazrus från de döda.

Han mättar tusentals hungriga människorna.

Han säger åt den döda flickan ”Stig upp!” och hon vaknar upp ur döden som om det bara varit sömn.

Han menar sig kunna förlåta allt fel vad en människa någonsin gjort.

Det är han som uppstår från att varit död till att bli levande.

Det är han som lovar att de som tror på honom aldrig någonsin ska dö.

Det är han som lovar att vara med alla livets dagar.

Det är den Jesus namn vi använder när vi ber. Inser vi makten och kraften i det?

Jag undrar föresten vad Han försöker få fram med allt det Han säger och gör… Är han verkligen bara en allmänt bra och beundransvärd människa?

Hurra för Bibeln!

I lördags åt jag frukost i strålande solsken tillsammans med tre vänner; Gustav från Sverige, Mari från Norge och Randy från USA. Vi sitter ute på terrassen där Mari bor och när frukosten precis är framdukad säger hon; är det inte ett bra tillfälle att läsa ett stycke ur Bibeln nu?! Det är väl ett bra sätt att börja dagen?! Absolut, håller vi med. Hon tar fram sin Bibel och läser sin favvoritpsaltarpsalm på engelska. När hon är klar kommer hon på ett nytt ställe hon tycker mycket om och läser det också. Och sen kommer Gustav också på ett som han vill läsa. Det är skönt att höra någon annan läsa och vi blir påminda om vem Gud är och vad Han säger i Bibeln om sig själv och om hela livet. Så kommer jag  på ett ställe jag vill läsa. Och så Randy också såklart. Och så sitter vi där och läser Bibelverser för varandra, som om det inte vore några konstigheter alls, vilket det ju inte heller är!

Jag blev så påmind om att jag ju verkligen vill göra Bibelläsningen till en naturlig och viktig del av min vardag. Och jag behöver bli påmind om vem Gud är, för jag glömmer det så lätt. Och dessutom behöver jag få läsa Bibeln tillsammans med andra. Jag ballar ur på att det ibland blir någon slags überfrom och märkvärdig grej att föreslå att läsa något ur Bibeln, det är ju hur bra som helst att göra tillsammans! Hurra för Bibeln!

Räddad get

På den fyrfiligt asfalterade vägen kör vi förbi en man som springer mitt i gatan med en träpåk i ena handen. Han ser snabb och andfådd ut. Vad håller du på med galna man, tänker jag. Spring nån annan stans där du inte är lika nära döden hela tiden, smartass!

50 meter senare kommer svaret på mannens märkliga val av löparrunda: en väldigt vilsen och extremt stressad och väldigt, väldigt trafiklivshotad get irrar omkring mitt i rusningstrafiken och är centimeter från att bli påkörd gång på gång. Paniken lyser ur de små getögonen. (Kan man tänka sig i alla fall, jag såg faktiskt inte så noga.)

Allt får ett lyckligt slut då den springande mannen hinner ifatt den vilsna geten och räddar livet på den. (Åtminstonde en dag till, innan den hamnar i någon etiopisk mage.)

En modern, etiopisk tolkning av Johannes 10, om Jesus som den gode herden skulle man kunna säga om den här historien. Ibland känner man sig faktiskt som en vilsen liten get mitt i trafikkaos och då är det väldigt bra att få bli räddad, dock inte bara för en dag eller två, utan för ett betydligt längre liv än så!

HURRA!